Nu är disken diskad, golven dammsugna, sängen renbäddad och en maskin tvätt surrar för fullt. Oh, så fint och fräscht det blev. :) Nu ska jag sätta mig med skolböckerna ett tag!

Oj vad jag är nyttig idag! 

Idag var det en kort skoldag. 8.15-11 stod det på schemat men vi slutade redan strax efter kl 10. Cyklade direkt och hämtade ut mitt paket från HM som kom igår, hade beställt lite träningskläder nu när jag har kommit igång med träningen. :) Och allt passade perfekt så det var ju trevligt.

Resten av dagen ska jag plugga litegrann, läsa in mig lite på logistiken som vi läser nu och kanske kika lite på matten också. Har en stooor disk i köket som egentligen är Petris men eftersom jag ändå är hemma idag så tänkte jag ta den så att vi får mer rolig tid tillsammans ikväll istället. Är jag för snäll..? Ska nog putsa och feja lite hemma också om jag hinner. Och när Petri kommer hem ska vi till gymmet och sen avrunda kvällen i soffan framför tvn, det är Fredsstyrkan kl 20.00 på tv4 som jag tänkte kika på.

Väntar och väntar på att csn-pengarna ska komma. Är nästan helt pank nu och det är inte kul alls. :/ På csn:s hemsida står det inte ens ett datum för första utbetalningen ännu. Jag lämnade studieförsäkran så fort jag kunde men sen ska ju även skolan skicka in uppgifter och det verkar de dröja med. Kanske ska ta och ringa och höra hur det går...
 

Nu är husfriden återställd när Petri har kommit hem. :) Med sig hade han presenter till mig. :D Jag fick en jätteskön och snygg ljusgrå huvtröja och ett set med parfym, shimmering bodylotion och duschcreme av märket Amazing Grace som verkligen luktar jättefräscht och gott. Doften påminner mig om något men jag kan för mitt liv inte komma på vad. Lite irriterande.

Petri hade lite ångest över all utebliven träning (och att jag hade hunnit träna fyra gånger mer än honom medan han var borta och åt skräpmat... hehe ;) ) så igår stack vi iväg till gymmet på kvällen. Skönt! Man känner sig verkligen så himla nyttig efteråt.

Yalima är mycket bättre nu och ser nästan helt återställd ut i munnen. Hon äter som vanligt igen och igår blev hon bortskämd med bladpersilja som jag hittade på Lidl. Däremot har hon en massa sårskorpor runt munnen som ramlar bort en efter en så att hon blir alldeles kal på hakan, stackars liten. :/ Det är stödmatningen och att hon har varit fuktig runt munnen mycket som har gett henne skorporna. Det blev likadant för min gammeltant Amabelle när hon fick liknande besvär som yalima för en herrans massa år sen. Amabelle var alldeles kal på ett stort område under munnen och huden var len som en babyrumpa innan pälsen växte ut igen. Jag är iaf så tacksam och glad över att Yalima orkade kämpa sig igenom det här. Det trodde jag verkligen inte att hon skulle fixa.

Angående Malins kommentarer till mitt tidigare inlägg så vill jag förtydliga att jag tycker att det är upp till var och en att göra ett eget ställningstagande vad gäller om man ska stöd/handmata ungar som inte själva klarar av att äta. Själv har jag, baserat på egen erfarenhet, bestämt mig för att inte göra det. Däremot försöker jag alltid hjälpa ungar att komma igång att dia om det är någon som verkar hamna på efterkälken. Jag brukar ta upp mamman och sätta ungen till spenen, ibland krävs det även att man klämmer fram lite mjölk och verkligen petar in spenen i munnen för att ungen ska fatta vinken. Små ungar som har svårt att hävda sig mot större syskon brukar jag låta dia ensamma ifred genom att ha mamman och den lilla uppe i knät emellanåt. Men det är så långt jag sträcker mig när det gäller att hjälpa svaga ungar. Detta är ett beslut som jag har tagit baserat på flera års erfarenhet av marsvinsbebisar och handmatning. Jag tycker att det är upp till var och en att ta ett eget sådant beslut, men att klanka ner på andra som inte delar ens uppfattning tycker jag är lågt.

Idag kommer Petri hem! :D Hans tåg kommer till Gävle vid 13.30 och då tänkte jag gå till stationen och möta honom.

Nu ska jag dammsuga och städa lite, jättebra ljus nu så man ser vartenda dammkorn...

Jag tror att Yalima kommer att klara sig men däremot ser det mörkt ut för bebisarna nu. Tyvärr. Men huvudsaken för mig är absolut att Yalima blir pigg igen, min fina tjej som har kämpat på så bra! 

Ja det verkar faktiskt så! Kom precis hem ifrån hufvudstaden där jag har tillbringat dagen på ett fik med min kära vän Malin och hennes pojkvän.  Öivind har lämnats till sin nya ägare och Blazé har förhoppningsvis fått en långhårig fru nu. Tittade förstås till Yalima det första jag gjorde när jag kom innanför dörren och då satt hon mitt i buren och tuggade på ett höstrå! Tidigare har hon suttit i ett hörn med sina bebisar och sett ruggig ut. Gav henne persilja och honungsmelon och det åt hon för att sen övergå till hö igen! Vågar inte ropa hej ännu men det verkar ju lovande! Hon är mycket aktivare i buren och verkar bry sig om livet igen, bökar runt lite i höet och putsar på bebbarna (som fortfarande lever alla fyra och ser pigga ut på ögonen). Tänk om allt går bra! Vågar knappt hoppas på det men bara Yalima klarar sig åtminstone så är jag nöjd. Var helt säker på att det skulle gå åt helvete i igår ju.

Tack för hållna tummar och fortsätt gärna hålla dem, det verkar ju hjälpa!

Yalima hänger fortfarande med. Äter lite då och då små tuggor av allt gott jag trugar med. Har stödmatat henne med fortimel trots att hon kämpar emot så och behandlar sedan igår med mycostatin som är medel mot svamp i munnen. Igår såg hon riktigt hemskt ut i munnen, röd och skinnflådd och med vit beläggning men idag ser det faktiskt bättre ut så man kan ju hoppas att det hjälper! Alla bebisar lever fortfarande och ser förvånandsvärt pigga ut fortfarande, har sett någon/några av dem dia och Yalima tar verkligen hand om dem trots att hon är så dålig själv. Lilla gumman... :( Om jag inte minns helt fel så var det precis så Madeira gjorde när Yalima föddes, Madeira själv såg riktigt risig ut men ändå var hon en supermorsa. Frågan är om det är bra eller dåligt... Lite självbevarelsedrift för att klara sitt eget liv borde väl honorna ha kanske, iaf när de själva blir sjuka. I normalfallet så är dte ju jättebra med en mamma som verkligen tar hand om sian små.

Idag ska jag till Stockholm och lämna två grisar. Lille Öivind som äntligen ska få ett nytt hem och så Blazé som ska till S på lite friarstråt. :) Det kan han behöva! Men jag kommer att sakna honom mycket, han är en speciell gris. Men förhoppningsvis kommer han hem igen från Kallhällutställningen. Jag får stå ut tills dess. ;) Nu måste jag hoppa in i duschen så att jag hinner med tåget!   

Imorse fick jag lite hopp när Yalima faktiskt gick fram till matskålen när jag hällde upp kraftfoder. Mutade med massa godsaker men det var inte mycket hon åt. Förväntade mig det värsta när jag kom hem från skolan efter kl 16 men hon levde iaf. Hon ser fortfarande risig ut men har iaf ätit lite persilja, lite broccoli och en liten bit melon. Imorse tvingade jag i henne fortimel men hon tycker verkligen inte om det och jag känner mig så elak som tvingar i henne och stressar upp henne. Känns som om det kanske skadar mer än det gör nytta. :/ Uppenbarligen avskyr hon det och det är inte det lättaste att få i henne det fråns prutan. hon vevar med huvudet och vill knappt svälja. Ska göra ett försök igen nu men jag känner mig verkligen så elak. Trots att hon ser så ruggig ut och verkar må så dåligt så bryr hon sig om bebisarna, hon sitter med dem under sig och putsar på dem emellanåt. Alla lever ännu men jag har inte sett om de diar, och jag tänker inte göra något försök att få dem att dia förrän jag ser åt vilken håll det går åt med Yalima. Än så länge klarar de sig ju på sina reserver. Har satt hö i en burk med vatten och tänkte muta Yalima med när det har blivit uppblött, jag vet att det har varit populärt tidigare när jag har haft honor som mått dåligt och inte har velat äta.

Fortsätt håll tummarna är ni snälla! 

Så länge fick man glädjas åt nya kullen. :( Yalima mår inte bra alls, hon vill knappt äta något av alla godsaker som jag har erbjudit henne. Har matat med fortimel men jag ser ju på henne hur illa hon tycker om det och hur stressad hon blir av att jag bökar en massa med henne. Finaste Yalima. :(