Nu har jag avslutat näst sista kursen på hela min utbildning. Kvar nu innan jag är färdig till sommaren är examensarbetet. Det börjar egentligen inte förrän efter påsk men jag började så smått att leta efter vetenskapliga artiklar inom mitt ämne idag. Lika bra att börja på en gång eftersom det är så ont om tid. Visserligen är det bara examensarbetet som gäller nu fram tills skolan slutar men det är inte så himla länge kvar ju! Drygt 2 månader bara! Jisses vad tiden går! För den som undrar så blir jag alltså utexaminerad som ekonomiingenjör i början av juni. Examensarbetet ska jag göra på samma företag som jag sommarjobbade på förra året (och kommer att sommarjobba på i år också) och det handlar om olika (gods)transportsätt och deras miljöpåverkan. sedan är det bara att hoppas att jag får något jobb så snart som möjligt! Lite surt är det att Ericsson lägger ner här i stan alldeles lagom tills jag blir klar vilket innebär måååånga konkurrenter , som dessutom har arbetslivserfarenhet. :-/

Imorgon ska jag vara barnvakt åt lilla M, det ska bli mysigt. :-) Vi får väl se vad vi hittar på, han är så liten än så länge att det inte direkt går att leka med honom. Men mysa, det gillar han! :-) Han skulle ta med sig sin bärsele så det kanske blir en liten promenad till affären för att posta ett brev. :-)

Nu har jag och Petri börjat motionera igen. :-p Joggingrundor är det som gäller nu och jag har varit iväg på en 6 km runda två gånger hittills. Första gången gick det väldigt lätt och jag klarade av att springa hela vägen. Men igår var det hemskt! Jag var tvungen att gå emellanåt för att inte stupa helt. I början fick jag nästan ingen luft, kändes som om mina luftrör krympte och det bara pep när jag försökte andas. Läskigt! Efter ett tag gick det dock bättre och efteråt känner man sig ju så duktig och nyttig. :-)

Enda kruxet nu är att jag skulle behöva ett par nya joggingskor. I söndags var vi till Löplabbet och fick hjälp med att se vad vi behövde för sorts skor. Man ficks pringa på ett löpband och samtidigt filmades fötterna bakifrån för att de skulle kunna se hur man springer. Jag överpronerar tydligen extremt mycket och måste därför ha skor som är anpassade efter det + iläggsula som håller upp hålfoten på mig. Kvinnan i butiken förklarade att man kan få problem med knän och att man ofta blir trött i ländryggen om man inte korrigerar den typen av fel. Och det stämmer ju precis på mig, jag får väldigt snabbt ont och blir trött i ländryggen om jag t.ex går på stan eller strosar runt någonstans. När man sedan ska springa är det förstås ännu viktigare att man har rätt skor för att undvika förslitningsskador. Nu kostade mina skor 1500:- och det är knappast något som min studentekonomi tillåter just nu så jag nöjde mig med att köpa iläggsulorna bara, de kan jag ju flytta runt mellan de skor som jag använder och det är riktigt behagligt att ha dem. Jag känner att de gör nytta! Foten faller liksom inte inåt med sulorna i skorna. Nu fattas alltså bara skorna också, får se om jag kan köpa dem nästa månad kanske.

Har precis haft besök av ett stort gäng av Petris gamla jobbarkompisar och nu har de dragit vidare till en restaurang i närheten. Anledningen till besöket var en sorts avskedsfest för Petri. Alla tyckte (eller sa åtminstone det) att lägenheten var jättefin och det är förstås kul att höra. :-)

Vad som däremot förvånar mig är att de flesta (majoriteten var medelålders män) tror att det är jag som har bestämt precis hur allt ska se ut och att Petri är den som har fixat det... "Jaha, vem är det som har bestämt hur det ska se ut här då?" frågade de och när jag svarade att det har vi gjort tillsammans så var det bara ett stort skratt som hördes. "Höhöhö, ja det brukar låta så! Så säger vi hemma hos oss också... Höhöhö!" Och jag blir mörkrädd när jag hör deras inställning! Vad lever de i för stenåldersvärld!?

För oss är det ju självklart att vi ska vara överrens om hur vårt hem ska se ut och att vi hjälps åt med att fixa det. Visst, Petri har gjort mer än mig vad det gäller den praktiska biten eftersom han är bättre på vissa saker men vi har ju bestämt allting tillsammans! Petri har väldigt bestämda åsikter om vad han tycker är fint och inte fint. Och jag har minsann rivit väggar, murat hörn, slipat, målat, tapetserat, monterat kök och burit ner massor med betong nedför alla trappor! Jag har verkligen inte stått i mitt lilla förkläde vid spisen och bara pekat på vad Petri ska göra, vilket många verkade tro...

Petri har tidigare berättat att många har den här stenålderssynen men inte trodde jag att det var så illa! Jisses... Och inte säger man något heller förstås, man bara ler och skrattar med fast man egentligen har lust att skrika att det minsann inte alls är så!

Jag kan bara föreställa mig vad de tänkte när de kom in i marsvinsrummet! *hehehe* Ett helt rumt fyllt med marsvin! Det är ju bara barn som har det! ...och så många? Ojojoj... Hur kan Petri tillåta det? Några verkade faktiskt genuint intresserade och frågade en massa men de flesta tyckte nog bara att det var väldigt, väldigt konstigt. På sin höjd att man kan ha katt eller hund som husdjur liksom.

Ja jag säger då det. ;-p

Det blev lite smått och gott som fick följa med hem från stan. Köpte mjukisbyxor och tulpaner som planerat men även ett par jeans, ett linne, trosor, strumpor och strumpbyxor. :-)

Sedan har jag även hunnit tvätta två maskiner med tvätt som håller på att torka. Och nu har jag precis anmält till Örsundsbro-utställningen som är den 1 maj. Jag har inte så mycket att ställa just nu så det fick bli Nellike och Meya i ras, de går ju i samma klass men det är inte mycket att göra åt. Funderade ett tag på att anmäla dem till uppfödargrupp också men de är så olika trots att de är av samma ras så jag struntade i det. Ska bli intressant att se vem av dem som domaren föredrar. :-)

När Petri kommer hem med bilen måste jag åka till återvinningen med smutsigt spån och sedan blir det nog en löprunda. Sen får vi se om vi lyckas klämma in lite våfflor idag också, det är ju trots allt våffeldagen. :-)

Sådärja, då var alla burarna städade. :-) Just nu är Kokostopp ute på golvet och motionerar. Jag ställde honom nämligen på vågen och det visade sig att han väger över 1600 gram nu... Inte okej! Han är inte jättefet, utan fast och fin i kroppen men han väger ju helt klart för mycket, det kan inte vara nyttigt för hans skelett. Så nu ska här motioneras! Han skulle ju behöva ha en kompis att aktivera sig med, en liten bebispojke... Jag hade ju tänkt kastrera honom men jag vet inte om jag vågar det med tanke på hans vikt. Han måste nog gå ner lite först isf.

Nu ska jag göra mig iordning och ta en sväng ner på stan. Mitt mission är att lämna tillbaka box + modem till telia (vi lånade det för att testa om det är något fel på vår egen utrustning eftersom det rycker och har sig hela tiden, men givetvis så slutade det hacka precis när vi fick hem det nya och skulle testa... Ironi på hög nivå. :-p), köpa nya mjukisbyxor och tulpaner. Sen får vi se om något mer får följa med hem. Känner mig shoppingsugen!   

Igår sydde jag ännu en haklapp. Det var lilla M som fick den och han blir nog nöjd med den så småningom men än så länge är han för liten för att använda haklapp. :-)

Jag har gjort om modellen lite sedan den första haklappen jag sydde. Jag lade till en ficka i framkant som den spillda maten kan samlas upp i. Det tycker iaf jag verkar rätt praktiskt. :-)

Så, här är den iaf! Fram- och baksida:

Idag är jag helt ledig från allt vad skolarbete heter! Härligt! :-) Har en hel del att ta itu med idag så sysslolös kommer jag iaf inte att bli... Har redan bäddat rent i sängen och strax ska jag ta itu med burstädning. Det känns som om jag städar burar så himla sällan numer! Jag har sex burar att städa men då är fyra av dem stora och det bor få marsvin i varje bur vilket innebär att det inte blir smutsigt lika fort som förut. Det är förstås jättetrevligt men känns väldigt konstigt. :-p

Ska passa på och tipsa om de två marsvinskillarna från mig, Jonah och Kian, som är till salu eftersom deras husse har ledsnat på dem. :-( De är födda i mars och juli förra året och trivs bra ihop så de säljes bara tillsammans. Här hittar ni annonsen. Och här kommer en bild på pojkarna när de var små. Jonah till vänster och Kian till höger.

Här kommer ett bildcollage på sockersöta Leanna. Hon är nog bland de sötaste marsvin jag någonsin har sett, det är så himla synd på öronvecken bara... Men nu kommer hon ju förhoppningsvis att få riktigt söt petbebisar istället och det är ju minst lika bra, om inte roligare än en raskull. :-)

Hon är verkligen speciell min lilla bakelse, hon poserar så fint för kameran och har tålamod som en ängel. :-)