Idag har det gjorts en del omflyttningar bland grisarna. Tosca fick flytta in i bokhylleburen, Pimpinella fick flytta ihop med Nellike och Vanilla och gamle Lucky Me fick flytta till egen bur. Nellike och Vanilla ska ju snart föda, de är på dygn 59 resp 55 nu, så det var hög tid att flytta ut Lucky Me. För att göra det så smidigt som möjligt särade jag alltså på Pimpinella och Tosca och så fick Lucky Me ta deras gamla bur. Tosca har ju fått gå i tidig avelspension nu och platsade därför utmärkt i bokhylleburen tillsammans med de andra pensionärerna. :-)

Och faktiskt så går det över förväntan! Bara lite tjut emellanåt men inte alls så farligt. Jag hade väntat mig att Crepes som normalt sett (iaf tidigare) är jättedominant skulle hacka rejält på Tosca men så blev det inte alls. Någon enstaka ivägschasning har det varit men inte mer än så. Och Musse är förstås överlycklig över att ha fått ytterligare en hona att hålla koll på. ;-)

Även för Pimpinella går det hyffsat, hon är ju snabb som en vessla och hinner lätt undan tjockisarna Nellike och Vanilla så även om de försöker sig på ett och annat tjuvnyp så hinner de inte ikapp Pimpinella. ;-)

Jag är förresten rätt säker på att Nellike bara har en bebis i magen, en stor en! Hon är inte alls särskilt stor, syns knappt att hon har någon bebismage alls men jag känner ett tydligt foster på ena sidan och det känns stort! Vanilla däremot är större med välfylld mage. Det syns inte lika tydligt på bilderna som i verkligheten dock. Det känns även jättestor skillnad på dem. Vanilla har mycket mer "tyngd" i magen.

Nellike, dygn 59.

  Vanilla, dygn 55.

Nu är vi hemma från semestern i Finland. Alla djuren mådde finfint när vi kom hem och har förmodligen inte saknat oss särskilt mycket. :-) Daisy har dock lagt sig till med en ful ovana - att sitta ovanpå kylskåpet och spana. Något som hon verkligen inte får egentligen men när "inte matte och husse är hemma dansar katterna på kylskåpet" eller hur det nu var... ;-)

Alla grisarna mår bra och Gizelles bebisar hade vuxit massor under veckan som vi var borta! Gizelle själv mår bra och äter normalt, helt utan problem. Hon har visserligen gått ner i vikt men det är förmodligen helt normalt med tanke på att hon ger di och ungarna ökar så pass fort i vikt. Hon vägde 950 gram igår och det är ju en helt okej vikt på en digivande hona.

Nellikes och Vanillas bebismagar växer och frodas. Först ut att föda är Nellike, hon ska ha om bara 2 veckor om mina beräkningar stämmer! Jag var ju tidigare osäker på om hon var dräktig men igår kände jag fosterrörelser. Hon är dock inte alls stor utan får säkert bara en eller två bebisar. Vanilla däremot är större och får nog fler ungar, tre eller fyra skulle jag tippa på.

Nu gäller det att börja planera inför höstens utställningar. KM i Järbo i augusti och NM i september. Har inte så mycket att välja på utan det blir nog en liten tapper skara som får följa med till båda. :-)

Tidigt imorgon bitti drar vi norrut och jag kommer inte att ha tillgång till internet på över en vecka! Det kommer att kännas konstigt men är säkert nyttigt. :-)

Jag kan alltså inte nås på mailen under veckan utan bara på mobilen om det skulle vara något akut.

Tjingeling!   

Gizelles bebisar växer så de knakar! Lillpluttan som bara vägde 52 gram när hon föddes väger nu 93 gram, och är bara 8 dagar gammal! Det är bra matat det av Gizelle. Men jag stödmatar fortfarande Gizelle på morgonen, efter jobbet och innan jag går och lägger mig för att hon ska få lite extra energi. Hon äter själv utan problem nu men om jag inte stödmatar henne så tappar hon i vikt. :-/ Det är kanske normalt för en digivande hona men jag har aldrig tänkt på att väga en hona som ger di tidigare så jag vet inte hur mycket viktnedgång som kan räknas som normalt. Någon som vet? Gizelle kan tappa upp till 30 gram (från knappt 1000 g till ca 970 g) under natten jämfört med vad hon väger på kvällen efter sista matningen. :-/ Bebisarna är fortfarande namnlösa och jag drar mig lite för att leta namn eftersom de ska börja på Q... Inte lättaste bokstaven direkt.

På lördag drar vi norrut till Luleå för att fortsätta vidare till Petris familjs stuga i Finland på söndag morgon. Mamma och Becke ska vara djurvakter och bo i vår lägenhet under veckan så jag har skrivit instruktioner om allt från hur man sätter igång diskmaskinen till hur man stänger ytterdörren och stödmatar Gizelle. Det är mycket att tänka på om man ska ha djurvakt och har en massa marsvin... Instruktionerna om katterna är ju aningen kortare än om marsvinen kan jag säga. ;-)

Petri har semester nu och är hemmaman medan jag är en hårt arbetande kvinna. Han har hunnit med att putsa fönster, tvätta, städa badrummet, dammsuga X antal gånger, plocka undan varje dag, handla och idag ska ha växla pengar. Jag har försökt förmedla att han inte måste hålla igång så, han har ju faktiskt semester, men han vill själv så då ska jag inte hindra honom. :-)

Efter jobbet idag måste jag åka och köpa spån och kanske även börja packa lite smått. Imorgon kväll blir det burstädning så att alla burar är rena och fräscha när vi åker.

Här kommer två gruppbilder på Gizelles kull.

De är pigga och ökar i vikt. Minstingen (crested) väger nu 64 gram men det är på en annan våg än jag vägde in dem på när de föddes. Födelsevikten var vägd med en gammal icke-digital våg eftersom min digitala gav upp under SM. Men igår köpte vi en ny digital våg så dagens vikt är vägd med den.

Gizelle mår också bättre och bättre men är kinkig med vissa grönsaker/frukter fortfarande. Funderar på om hon har listat ut att hon kan få precis det hon vill i matväg nu när hon har varit dålig... ;-p Just nu är det romansallad och äpple som slinker ner snabbast, tidigare var det persilja men det ratar hon nu. :-p

Nu är det dags för frukost och sen ut och sola!   

Gizelle verkar må bättre nu men jag stödmatar henne fortfarande för säkerhets skull. Hon har fått mjölk också och bebisarna diar. Skönt! Hoppas att även den minsta bebisen (crested) klarar sig nu... Jag har sett henne sitta och dia en gång så jag hoppas att hon lyckas ta för sig trots sina större systrar. Trots att Gizelle har varit/är dålig så pysslar hon väldigt mycket med bebisarna, ligger hos dem, tvättar dem i rumpan och låter dem dia. Hon är en jätteduktig mamma! Men det här är hennes sista kull, sen får hon gå i avelspension.

Jag funderar redan på hur jag ska lösa alla omflyttningar som kommer att behövas här framöver. Lucky Me behöver flytta ut från Vanilla och Nellike snart och bokhylleburen har en plats över nu när Meya flytta ut därifrån och in till hanen Kimsi istället. Jag tänkte försöka få in Tosca i den flocken eftersom jag inte tänker ta några fler kullar på henne - så får hon gå med de andra pensionerade honorna och så Musse förstås. Men det innebär att Pimpinella måste få bo någon annanstans och jag funderar då på Vanilla och Nellike som har en plats ledig i sin bur. Hoppas att mina planer funkar... Usch, jag får alltid ont i magen när det kommer till omflyttningar. Oftast så är det ju liksom inte bara en dans på rosor utan det brukar innebära en hel del tjaffs.   

I eftermiddag/kväll ska vi iväg till havet och picknicka litegrann men några kompisar. Egentligen firar jag och petri 4 år tillsammans idag men vi tar det imorgon istället och går ut och äter någonstans. Det känns så tudelat att vi har varit tillsammans i hela 4 år nu! Å ena sidan känns det som att vi alltid har varit tillsammans - vad gjorde jag innan jag träffade Petri liksom!? Men å andra sidan så är 4 år lång tid - har det verkligen gått så lång tid? Jag hoppas iaf att det blir måååånga år till.   

Imorse satt de där - tre söta små buffhonor. Två selfar och en crested. De är små, vilket ju var helt förväntat, men verkar pigga ändå. Gizelle hade tvättat dem noga och i buren syntes inte ett spår av blod så även där har hon städat noga. Vilket tur att jag satte upp det där gallret igår! Annars hade kanske Gizelle blivit omparad inatt. :-/

Nu hoppas jag verkligen att det här går bra, att Gizelle repar sig snabbt och att bebisarna överlever. Hade hellre varit hemma och sett till dem än på jobbet nu kan jag säga... :-/

Ojojoj... Som ni kanske har misstänkt har jag haft fullt upp den senaste tiden med alla utställningsförberedelser. Men som om inte det räckte så bestämde sigToscas bebisar att födas en vecka för tidigt... Förra tisdagen födde hon fem bebisar och jag var med under hela förlossningen och försökte få liv i fyra av fem bebisar. Bara en av dem andades nämligen normalt direkt efter födseln medan de andra var i princip livlösa och kippade efter andan. Jag lyckades få igång en av dem med hjälp av en massa gnuggande och slungande i luften för att få upp fostervattnet, de andra bebisarna fick jag tyvärr aldrig liv i. De små bebisarna var ju en vecka för tidigt födda och orkade aldrig börja dia själva, jag försökte hjälpa dem genom att hålla Tosca i knät och sätta bebisarna vid varsin tutte och då sög de tag men i buren gjorde de inga egna initiativ. Jag fick ta bort dem när de var två dygn gamla.   Om jag inte hade haft fullt upp med alla SM-förberedelser så hade jag kanske kunnat klara dem men nu var det helt kört. Det fanns ingen tid över till att stödmata bebisar så de valde verkligen helt fel tillfälle att födas på. :-( Tosca mår som tur är bra iaf och det är ju huvudsaken! Nu får hon troligen gå i avelspension - hon är en av mina absoluta favoriter och det känns bara dumt att riskera att något händer henne genom att ta ännu en kull när jag faktiskt har en hona sparad efter henne.

Dessutom har ju Gizelle varit dålig och jag har fått stödmata henne så gott det har gått med tanke på alla SM-förberedelser och sedan själva SM-helgen. Under helgen blev hon som tur var bättre men igår tyckte jag att hon såg sämre ut igen och började stödmata igen. Hon har idag gått 68 dygn och bebisarna sparkar iaf fortfarande i magen men de är förmodligen små och svaga med tanke på hur lite näring Gizelle har fått i sig på sistone. :-/ Jag hoppas att de får stanna kvar i magen i ett par dagar till så att de får så lång tid som möjligt i magen. Och så hoppas jag förstås att Gizelle börjar må bättre igen! Idag flyttade jag henne och Nonne till en större bur som jag delade av på mitten med ett galler. Jag vill inte riskera att hon blir omparad om hon skulle föda när jag inte är hemma och samtidigt vill jag inte stressa henne genom att byta burkompis nu så det fick bli denna lösning.

SM då? Ja, jag hörde faktiskt inte en enda negativ kommentar i helgen - alla var nöjda och glada och tyckte att vi hade gjort ett kanonjobb och det är förstås otroligt roligt att höra med tanke på hur mycket jobb vi har lagt ned på detta arrangemang! :-) De engelska domarna var väldigt trevliga och lättsamma och gjorde ett kanonjobb under helgen tillsammans med de andra domarna trots värmen.

Med hem på söndagen hade jag två hanar som jag ska låna ett tag. GP Chokladfabrikens Imperio, som slog till och blev Svensk Pet Class Mästare 2010 på utställningen!, och Ixias Kimsi. Imperio går nu med Leanna och det är tänkt att de ska göra söta petstjärnor tillsammans.   Kimsi satte jag ihop med Meya nu ikvöll och där blir det förhoppningsvis fina selfar och crestade bebisar i buff och saffron.

Nu ska jag stupa i säng, det känns i kroppen att den fortfarande inte riktigt har återhämtat sig efter den senaste tidens stress. Jag slocknar så fort jag lägger huvudet på kudden...