weronica

20 januari 2008 15:09

Jag är inte alls kunnig på marsvinsbebisar men kan man inte ge dom på flaska??
Mvh Weronica

Malin

20 januari 2008 21:56

Mata dem då så överlever de!

Svar till Weronica: Jo man kan mata marsvinsbebisar hur lätt som helst.

Ida

21 januari 2008 14:35

Oj, det är absolut inte sant. Om mamman mådde dåligt under senare delen av dräktigheten och födde lite för tidigt är ungarna i regel svaga och små. Ofta innebär matande då bara att förlänga ett lidande. Speciellt om man inte har tid att mata regelbundet med några timmars mellanrum dag som natt. Hur lätt som helst är det absolut inte!

Sophie

21 januari 2008 15:55

Precis som Ida säger är det verkligen inte "hur lätt som helst" att handmata marsvinsungar. Risken för att de drar ner ersättningen i lungorna när man matar med spruta är stor och det gör garanterat större skada än nytta med lunginflammation som följd. De här bebisarna var dessutom små och en aning prematura så deras chanser att överleva hade inte varit stora även med en kärnfrisk mamma med mycket mjölk.

Jag har fösökt mig på handmatning av marsvinsungar flera gånger i början av mitt marsvinsuppfödande men det slutade sällan bra eftersom man (iaf jag) har ett liv utanför marsvinen också och inte har möjlighet att mata så ofta som nyfödda bebisar behöver. Numer låter jag naturen ha sin gång när det gäller svaga bebisar, klarar de inte själva av att förse sig med mat så är de inte tillräckligt starka för att klara sig här i livet och det är inte något som jag vill avla vidare på.

Malin

21 januari 2008 16:52

Utan att göra någon jättediskussion av det här så måste jag ändå påpeka att jag har handmatat många många ungar och de har klarat sig fint i livet utan större uppoffringar från min sida. Man behöver inte mata jätteofta om man har hittat något som fungerar bra.
Jag låter ingen dö om jag kan förhindra det. Ett liv är ett liv. Jag undrar hur många som vill att "naturen ska ha sin gång" när de själva en gång blir svaga, sjuka eller har en svår förlossning.

Sophie

21 januari 2008 17:13

Om det fungerar bra för dig så visst, kör på det Malin. Men själv har jag valt att inte göra det. För mig känns det bäst att låta naturen ha sin gång i såna här fall, det sätts så många marsvinsliv till världen ändå att jag inte ser någon anledning till att rädda varje liv till varje pris, då är det bättre att energin läggs på de riktigt starka och friska individerna. Och att förmänskliga djur är inget jag vill göra.

Ida

21 januari 2008 18:22

Alla har vi våra gränser. Var går din gräns Malin? Äter du kött? Använder läderskor?
För mig är inte liv heligt, men jag vill minska djurs lidande. En unge som är för svag för att klara sig själv avlivas för att slippa må dåligt. En unge på gränsen går jag in och stödmatar lite så att den sen kan klara sig själv.
Jag har sett många handmatade ungar som dött efter några veckor och vissa faktiskt också efter ett par månader. Småväxta och med diverse krämpor. Tecken på näringsbrist, ögonproblem, tarmproblem som slutar i tarmframfall m.m
Det är inget solklart val!

Ulle

22 januari 2008 18:49

Jag stöder fullständigt Sophies teori, att var och en tar beslutet om man vill stödmata eller inte! Jag har försökt otaliga ggr att stödmata men aldrig lyckats rädda en enda svag unge! Det har så gott som alltid slutat med att ungen fått "mjölken" ner i lungorna, trots mkt försiktig matning.
För mej är det viktigaste att se till att honan överlever, och stödmatar isåfall henne om det behövs.....

Malin

22 januari 2008 19:21

Trampade jag på ömma tår?

Nej Ida jag äter inte djur.

Ulle

22 januari 2008 22:09

Nej, mina tår är inte alls ömma! För jag använder skor med stålhätta...