Nu är husfriden återställd när Petri har kommit hem. :) Med sig hade han presenter till mig. :D Jag fick en jätteskön och snygg ljusgrå huvtröja och ett set med parfym, shimmering bodylotion och duschcreme av märket Amazing Grace som verkligen luktar jättefräscht och gott. Doften påminner mig om något men jag kan för mitt liv inte komma på vad. Lite irriterande.

Petri hade lite ångest över all utebliven träning (och att jag hade hunnit träna fyra gånger mer än honom medan han var borta och åt skräpmat... hehe ;) ) så igår stack vi iväg till gymmet på kvällen. Skönt! Man känner sig verkligen så himla nyttig efteråt.

Yalima är mycket bättre nu och ser nästan helt återställd ut i munnen. Hon äter som vanligt igen och igår blev hon bortskämd med bladpersilja som jag hittade på Lidl. Däremot har hon en massa sårskorpor runt munnen som ramlar bort en efter en så att hon blir alldeles kal på hakan, stackars liten. :/ Det är stödmatningen och att hon har varit fuktig runt munnen mycket som har gett henne skorporna. Det blev likadant för min gammeltant Amabelle när hon fick liknande besvär som yalima för en herrans massa år sen. Amabelle var alldeles kal på ett stort område under munnen och huden var len som en babyrumpa innan pälsen växte ut igen. Jag är iaf så tacksam och glad över att Yalima orkade kämpa sig igenom det här. Det trodde jag verkligen inte att hon skulle fixa.

Angående Malins kommentarer till mitt tidigare inlägg så vill jag förtydliga att jag tycker att det är upp till var och en att göra ett eget ställningstagande vad gäller om man ska stöd/handmata ungar som inte själva klarar av att äta. Själv har jag, baserat på egen erfarenhet, bestämt mig för att inte göra det. Däremot försöker jag alltid hjälpa ungar att komma igång att dia om det är någon som verkar hamna på efterkälken. Jag brukar ta upp mamman och sätta ungen till spenen, ibland krävs det även att man klämmer fram lite mjölk och verkligen petar in spenen i munnen för att ungen ska fatta vinken. Små ungar som har svårt att hävda sig mot större syskon brukar jag låta dia ensamma ifred genom att ha mamman och den lilla uppe i knät emellanåt. Men det är så långt jag sträcker mig när det gäller att hjälpa svaga ungar. Detta är ett beslut som jag har tagit baserat på flera års erfarenhet av marsvinsbebisar och handmatning. Jag tycker att det är upp till var och en att ta ett eget sådant beslut, men att klanka ner på andra som inte delar ens uppfattning tycker jag är lågt.