Så har jag vinkat av Petri som är på väg till New York nu, eller först ska han åka tåg till Arlanda och sedan vidare med flyget. Jag hatar verkligen avsked, det är det värsta som finns, det behöver inte handla om mer än några dagars bortavaro så bölar jag. :/ Och nu ska Petri vara borta ända till nästa söndag, hela 9 dagar, så ni kan ju tänka erhur tårarna sprutade innan han gick. Usch! Men men, det är bara att bita ihop, vad är drygt en vecka egentligen? Det går ju svindlande fort i vanliga fall så det ska nog gå bra.

På lördag är det släktträff i Uppsala, hela tjocka släkten på mammas sida ska träffas och äta och umgås. Massa släktingar som jag inte har träffat på eeeevigheter, och då menar jag verkligen evigheter, känner nog inte ens igen många av dem längre. 

Nu är det dags för lite frukost, om jag får ner något. Har fortfarande en klump i magen efter avskedet. :/ 

 

Jennifer

11 januari 2008 09:28

Jag förstår precis hur du känner dig! Jag bökar också för minsta lilla avsked... Per åkte ju till sin familj i Halmstad under julen och var ifrån mig i 9 dygn. Värst var att vänta på att han skulle åka, men resterande dagar gick väldigt fort och mestadels smärtfritt för mig.;) Men tufft var det... Du får gosa in dig med djuren extra mycket nu när han är borta, så du har sällskap. :)

http://www.kizbaz.bloggagratis.se

 

Ewa

11 januari 2008 12:18

Grisarna får väl ha gose-jour i nio dagar, tycker jag. Tralalala. Kram.

http://fundringar

 

Jennifer

11 januari 2008 18:26

Ni kommer säkert ha jättemysigt sen när han kommit hem igen, känslorna bara överväldigar en! :D

http://www.kizbaz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ikväll hittade jag Crepes död i buren. Hon låg under huset och jag trodde först att hon sov men sen såg jag. :-( Imorse var hon som vanligt så jag vet inte vad som hände. Antagligen var det bara ålderdomen som slog till, hon var ju ändå 4 år. Vid sån...