Nu har jag anmält till Kallhäll. Fem grisar får följa med, en i pet (Luneas Kokostopp) och fyra i ras (Luneas Katinka, Ixias Explorer Vanilla, Krokas och SCh Luneas Gizelle). Ska bli jättekul att komma iväg på utställning och en sån enorm tur att utställningen för en gångs skull är på en söndag och inte på lördagen som vanligt för då har jag tenta!

Det är lite mycket just nu med skola + jobb + renovering + djur och så ska ju hushållet helst skötas och inte förfalla helt och hållet... Trimningen ska jag verkligen försöka börja med i tid den här gången, som sgat så har jag tenta dagen innan utställningen så det kommer nog att bli svårt att hinna trimma så mycket precis innan och egentligen är det ju bättre att trimma ner djuren ordentligt nu. Har suttit en omgång med alla utom Gizelle, framförallt Krokas hade väldigt långa strån längst ner på ryggen men så har han ju inte blivit trimmad någon gång förut heller.

Hade egentligen tänkt lägga upp bilder på Toscas och Crepes bebismagar men vågar inte det med risk för att deras kullar också går åt skogen då... Skrockfull, jag vet... Vill iaf inte ta ut något i förskott eller spekulera kring antal ungar efter vad som hände med Elodie.

Tack alla snälla för era kommentarer ang Elodies död. Det värmer! Jag har fortfarande svårt att förstå att det kunde gå så himla fort. Hon måste ju ha drabbats av toxicos, för svält ihjäl har hon ju knappast gjort med tanke på min matning och att hon faktiskt åt grönsaker och hö själv bara ett dygn innan hon dog. Jag är så ovan vid att det går så här fort, tidigare när jag har haft riktigt sjuka högdräktiga honor så har det varit en lång kamp och ganska utdraget. jag har matat och matat och ibland har det vänt men ibland har det bara gått utför. Hur som helst så har det aldrig tidigare gått så här fort!

Fina, snälla Elodie... :-( Att hon dessutom var bland mina tamaste grisar gör ju knappast saken bättre heller... :-( Och inget har jag sparat efter henne, däremot finns ju hennes mamma Yalima kvar här hemma men är nu tagen ur avel dels pga ålder och dels pga att de senaste två kullarna inte gick bra alls. Hon får gå kvar här som pensionär nu bara och leva gott.

Idag har vi varit på hundutställning och kikat och sedan tog vi en ganksa så impulsartad sväng till Ikea där vi inhandlade det mesta som behövdes till vår efterlängtade köksö. Nu står den på plats i köket och det enda som fattas är en täcksida på baksidan och handtag. Det blev verkligen pricket över i:et i köket och så fint! Väldigt skönt med en till arbetsyta också, det behövdes.

Nu är det dags för sen middag i form av laxpudding, dessutom har jag en bulldeg på jäsning. lite sent påtänkt men va fasen, det är ju lördag. Det får bli bullar lagom till midnatt. ;-)

Det gick inte. Nu har Elodie vandrat vidare till gröna ängar på andra sidan regnbågsbron.

Kan inte förstå att det gick så otroligt fort... Igår kväll åt hon både paprika och selleri utan problem. Imorse var hon dålig och ville inte äta själv men jag matade på med critical care och fortimel, på eftermiddagen var det nästan omöjligt att få i henne något. Hon vägrade svälja. Och nu när vi kom hem från stand up showen som vi varit på (känns ju jättehemskt att jag har suttit och roat mig och skrattat medan Elodie legat och dött hemma... :-( ) så låg hon död i buren med bebisarna fortfarande i magen och Musse bredvid sig.

Vila i frid nu stumpan!

Tack för hållna tummar... Min oro var befogad kan jag säga. :-/ Nu vill inte Elodie äta själv och hon sitter ruggig i buren och har lite småvärkar men några bebisar har inte kommit. Magen känns hård och jag har inte känt några rörelser idag så det är väl mest troligt så att bebisarna är döda. Ska iväg och köpa critical care och fortimel nu, det är bara att hoppas att det inte är för sent. :-(

Jahaja, så var det dags igen. Marsvinsuppfödning och oro hänger tydligen ihop... Upptäckte tidigare idag att Elodie var lite blöt och slemmig under magen och runt könet, det såg ut ungefär som om vattnet hade gått hos en av bebisarna. Och nu blöder hon dessutom lite. Det är aldrig bra! Det är inga mängder men helt klart blodblandad slem och det kommer ju högst troligt från ungarna i magen.

Jag har iaf känt fosterrörelser efter att jag upptäckte blodet så någon bebis lever iaf. Enligt mina beräkningar så har hon ju knappt en vecka kvar på dräktigheten men det kan förstås vara så att hon ändå får tidigare och att bebisarna är fullgågna då.Hon har börjat öppna sig lite men inte alls mycket. Å andra sidan så födde hon helt utan förvarning förra gången. jag hade tre dräktiga honor då och hon var den som var minst öppen, knappt öppen alls faktiskt, men ändå födde hon först.

Hon ser dessutom ut att ha lite småvärkar emellanåt. Hon kisar med ögonen och har svårt att hitta en bekväm ställning. Jag tycker också att magen ser ut att ha sjunkit ner lite som den brukar göra strax innan det är dags för förlossning. Kanske är det en helt normal födsel på gång men något säger mig att så inte är fallet. Den där magkänslan ni vet... :-/

Håll gärna en tumme för Elodie!

Idag gick jag upp tidigt för att åka iväg och få lite uppgifter inför mitt extrajobb, har suttit hela förmiddagen med det och det kommer nog att gå bra tror jag. :-) Handlar en hel del om att sammanställa statistik och det är ju något som jag faktiskt tycker är kul - statistiknörd som jag är. ;-p

Ikväll ska vi iväg till M & M i Storvik och äta middag, på vägen dit stannar vi till hos Anki också och hämtar hö. Smidigt! Ska passa på att kika på Ankis (eller ja Semlas) nya bebisar också om det hinns med.

Nu ska jag strax äta lunch och sedan bege mig till skolan för lite skolarbete, det är en stor gruppuppgift som ska lämnas in så småningom som vi ska börja på.

Nu är alla dörrlister målade och Petri håller på att sätta de sista golvlisterna. Det tog bara ett halvår för oss att få till det... ;-) Ett tag stod det väldigt stilla på renoveringsfronten men senaste veckorna har vi gjort ett ryck igen. Och det är väl så det funkar, inspirationen och lusten går i vågor och om man inte alls känner för att sätta de där listerna så ska man låta bli. Det är ju ingen brådska egentligen.

På renoveringsfronten återstår nu:

• Tapetsera/måla sovrum
• Måla garderobsdörrar (blir ljusgrått) och själva stommarna (vitt, samma färg som listerna)
• Måla alla 4 lägenhetsdörrarna vita (nu är de mörkt träfärgade) och byta handtag
• Fixa en köksö
• Ev lägga nytt golv i sovrummet
• Ev Sätta taklister i köket och hallen

Sen är det en hel del på inredningsfronten som ska fixas också:

• Köpa nytt köksbord + stolar (troligen vitt)
• Köpa ny soffa (divanmodell, mörkgrå)
• Köpa bänk som ska stå under tvn (tvn sitter på väggen)
• Köpa nytt soffbord
• Köpa ny, större sängstomme + madrasser (nu sover vi i en 120 cm bred säng... Mysigt iofs men det vore skönt med lite större)
• Köpa och sätta upp gardinstänger + gardiner i alla rum utom vardagsrummet där det redan är gjort.
• Fixa bokhyllor till vardagsrummet (vi vill helst ha stringhyllor men de är ju hutlöst dyra så vi får se vad det blir)

Vi tar lite i taget, men vi börjar iaf ana ljuset i tunneln. När vi köpte lägenheten i januari tänkte vi att vi skulle kunna få den uppvärderad till sommaren, alltså räknade vi med att vara klara med renoveringen då... Jo tjena! Det tar TID att renovera! Man vill ju inte att det bara ska vara pest och pina att renovera och för att hålla lågan uppe så krävs det nog att man pausar ibland för att sen ta nya tag. Man är aningen mer ödmjuk inför renovering nu kan jag säga... Och att göra om samma sak igen känns inte så där jättelockande, det har varit riktigt slitigt emellanåt, särskilt de första månaderna när det var totalt kaos med inte ens användbart kök när vi flyttade in. Å andra sidan har vi säkert ökat lägenhetens värde med minst ett par hundra tusen och den ser ju ut precis som vi vill också vilket är väldigt trevligt! Vi kommer ju inte att bo här för all evighet, men några år till blir det väl säkert och när det sen är dags att sälja kommer det nog att kännas ganska sorgligt. Vi har ju lagt ner så enormt mycket tid, tankekraft och arbete på den och den är ju faktiskt vårt eget "konstverk". :-) Det är bara att hoppas att det finns fler människor än vi som tycker att det är fint och därmed är villiga att betala mycket pengar för den så småningom. Ju mer desto bättre förstås, men jag är helt säker på att vi kommer att få tillbaka det vi betalade för lägenheten plus det vi har renoverat för om det inte händer något helt galet på bostadsmarknaden.

Det blev ett långt inlägg om renovering ser jag nu! Ibland blir det så... ;-)

Elodies mage växer och växer, det är livliga bebisar därinne nu. :-) Dock har Yalima och Gizelle fått flytta till en egen bur så nu bor Elodie och Musse ensamma i en stor bur. Framförallt Gizelle slutade aldrig att hacka på Elodie och även om det funkade hyffsat, Elodie hoppade bara upp på hustaket när Gizelle satte igång, så skulle det ju inte hålla när bebisarna kommer. Elodie kan ju inte sitta och föda på hustaket liksom. :-p Så nu får surtanterna gå i en egen bur, Gizelle ska ju sättas med hane efter Kallhäll-utställningen och då försöker jag nog sätta in Yalima till Elodie och Musse igen, hon var iaf ganska snäll mot Elodie.

Lite intressant är att jag tror att Musse inte riktigt har trivts med att bo med Yalima och Gizelle, så här i efterhand har jag kommit på att han mest låg och sov eller åt när han bodde med dem. Men med Elodie verkar han stortrivas! Han struttar runt och har även börjat hoppa upp på hustaket där han ligger och spanar, det har han aldrig gjort förut! Jag upplever honom också som tamare helt plötsligt, han är väldigt nyfiken på mina händer och kan nosa på dem länge utan att tröttna. ;-) Jag misstänker att det beror på att Elodie är så tam och orädd. Elodie var ju för övrigt den första honan som Musse fick bo med när han flyttade hit, då hade hon småbebisar och gick alldeles själv i en bur pga att hon blev mobbad (då också :-/) men så fick Musse flytta in och de trivdes väldigt bra ihop då också.

Tosca och Crepes är ju också dräktiga nu men inte lika långt gågna som Elodie. Crepes är i 6:e veckan nu och jag tror tyvärr att hon kommer att få mååånga bebisar (sist fick hon ju sex ungar varav en var död) för magen är redan nu rätt så stor. På Tosca syns det knappt även om man känner foster på henne tydligt så hon får nog bara kanske 2-3 bebisar.