OJ vad det snöar här! Jättefina stora snöflingor singlar mot marken, igår kväll var det mindre hårdare snö som kom men nu är det sån där snö man minns från barndomen. Blir jättesugen på att åka pulka och stjärtlapp men har inget sånt, dessutom är jag ensam hela dagen och kvällen och det skulle kännas en aning pinsamt att gå ut alldeles själv och åka pulka. En 27-åring liksom. Jag ska nog iaf ta en långpromenad i snövädret. :-)

Dock blir jag lite orolig inför lördagens bilfärd till utställningen i Västerås... Men det ska nog gå bra, gäller att vara ute i god tid och ta det lugnt bara. Vi har löjligt lätt väg dit dessutom. Från Valbo, dit jag lätt hittar, och ska hämta upp J, så är det rakt fram i 13 mil, sväng vänster, kör rakt fram i 1 mil, sväng vänster - framme! Så att hitta blir nog inget problem hoppas jag. :-)

Nu blir det frukost! 

Calaisa mår bra som tur är. Hon äter och beter sig precis som vanligt, vilket gör mig ännu mer förvirrad till varför hon kastade kullen. Men självklart är jag jätteglad att hon trots allt mår bra! Det är ju huvudsaken - även om kullen går förlorad så är det sista man vill att förlora honan också. Nu får Calaisa vila upp sig ett tag och sedan gör vi ett nytt försök. Ska höra med Anki om jag får låna hem Yalero igen, för trots att bebisarna var födda två veckor för tidigt födda så var de verkligen jättefina rasmässigt sett.

Nu är det helg för min del, är ledig både torsdag och fredag. :-) Och de dagarna ska bl.a ägnas åt trimning och badning av marsvin.

Nu sitter Calaisa och äter kvällsgrönsakerna med sina burkompisar, skönt att hon äter iaf!

Har funderat på varför det blev som det blev. För mig är det ett mysterium! Calaisa mådde bra och hade inte visat några tecken på toxicos eller annat. Hon ökade stadigt i vikt och bebisarna sparkade och var livliga i magen. Jag har inte gjort några förändringar i buren eller marsvinsrummet, de har fått samma mat som alltid, samma städningar, samma hö, inget byte av burkompis. Det enda "annorlunda" som har hänt är att Yalima har fått sina bebisar men det är ju över två veckor sedan nu och borde inte vara orsaken till det här, isf borde ju Calaisa ha kastat redan då.

Nej, det känns så himla tråkigt och onödigt. Så fina bebisar och en så duktig mamma som tvättade rent de små på en gång, t.o.m att ett öra rök för att hon så gärna ville ha liv i bebisen. :-(

Sov sött bebisarna, synd att ni inte fick stanna i mammas mage ett tag till. :-(

Calaisa var inte en av de honor som blöder lite och sen föder kullen fullgången... Nu ikväll har hon fött tre prematura bebisar varav en levde ett kort tag. Och OJ så söta de var! Korta trubbiga huvuden, nästan som små hundvalpar. De hade nog precis börjat få päls för den var väldigt kort och de vägde runt 50-60 gram. Två veckor till i magen och de hade varit alldeles underbara små bebisar!

Så går det när man går händelserna i förväg och planerar... Än en gång har jag lärt mig en läxa - och det är att inte ta ut något i förskott. Jag har nog varit lite förskonat från elände med dräktiga honor och kullar på sistone så nu fick jag en knäpp på näsan. Hoppas nu bara att Calaisa inte blir dålig!

Det är visst inte Lunea-grisarnas dag idag. :-( Upptäckte nyss att Calaisa blöder från underlivet. Inte mycket men ändå, det är ljusrött och lite slemblandat. Har hört om honor som har blödit under dräktigheten men ändå fött en fullgången, levande kull. Jag hoppas att Calaisa är en sådan hona... :-/ Ungarna lever iaf så än finns det hopp. Calaisa själv verkar inte ett dugg påverkad och ser inte ut att vara på gång att föda så kanske att det går vägen ändå. Hon har gått precis 8 veckor idag. Vi får väl se...

Ni kan väl hålla tummarna iaf! Det brukar ju fungera för det mesta!

Nu är pepparkakshuset klart! Efter mycket slit, tålamod och bränt socker. :-) Inte världens mest estetiskt tilltalande pepparkakshus kanske men det är gjort med mycket kärlek. Det lilla utedasset är dessutom egendesignat. :-) Det kanske bor en liten arkitekt i mig ändå.

Yalima mår prima igen, vet inte vad som hade hänt med henne imorse men nu äter hon som hon ska och verkar inte ha ett minne av att hon var så risig imorse. Skönt!

Yalima skrämde mig rejält imorse! Hon satt under huset med bebisarna och såg lite småruggig ut men inget jag direkt reflekterade över förrän jag gav dem frukost och hon inte gick fram till matskålen... Lyfte upp henne och kände då att buken var spänd och hård och att hon var alldeles mjölkstinn i juvren, särskilt på ena sidan. När jag mjölkade lite så fullkomligt sprutade det mjölk! Jahapp... Vad göra? Hade bråttom iväg till skolan men jag lät först en av ungarna dia medan jag hade Yalima i knät, för att få bort den värsta mjölkstinnheten. Förmodligen hade hon inte låtit ungarna dia ordentligt iom att hon mådde dåligt och därmed hade mjölken börjat stocka sig. Gav henne sedan lite minifom i hopp om att hon "bara" var gasig och att det var orsaken till att buken kändes spänd och hon mådde dåligt. Sen hann jag inte mer innan jag var tvungen att rusa till skolan.

Kom hem nyss och vågade knappt titta in till marsvinen... Men Yalima ser betydligt piggare ut nu och äter hö självmant. Magen känns inte lika spänd längre och juvren är mjukare och inte sprängfulla så ungarna har antagligen fått dia under dagen. Jätteskontigt det här för igår kväll åt hon både grönsaker och kligröt med god aptit. Nu ska jag göra rent buren åt dem så att jag kan ha lite koll på att bajseriet fungerar som det ska.

Här kommer äntligen bilder på lille Hermann som är till salu. :-)