Calaisa mår bra som tur är. Hon äter och beter sig precis som vanligt, vilket gör mig ännu mer förvirrad till varför hon kastade kullen. Men självklart är jag jätteglad att hon trots allt mår bra! Det är ju huvudsaken - även om kullen går förlorad så är det sista man vill att förlora honan också. Nu får Calaisa vila upp sig ett tag och sedan gör vi ett nytt försök. Ska höra med Anki om jag får låna hem Yalero igen, för trots att bebisarna var födda två veckor för tidigt födda så var de verkligen jättefina rasmässigt sett.

Nu är det helg för min del, är ledig både torsdag och fredag. :-) Och de dagarna ska bl.a ägnas åt trimning och badning av marsvin.