Nu sitter Calaisa och äter kvällsgrönsakerna med sina burkompisar, skönt att hon äter iaf!

Har funderat på varför det blev som det blev. För mig är det ett mysterium! Calaisa mådde bra och hade inte visat några tecken på toxicos eller annat. Hon ökade stadigt i vikt och bebisarna sparkade och var livliga i magen. Jag har inte gjort några förändringar i buren eller marsvinsrummet, de har fått samma mat som alltid, samma städningar, samma hö, inget byte av burkompis. Det enda "annorlunda" som har hänt är att Yalima har fått sina bebisar men det är ju över två veckor sedan nu och borde inte vara orsaken till det här, isf borde ju Calaisa ha kastat redan då.

Nej, det känns så himla tråkigt och onödigt. Så fina bebisar och en så duktig mamma som tvättade rent de små på en gång, t.o.m att ett öra rök för att hon så gärna ville ha liv i bebisen. :-(

Sov sött bebisarna, synd att ni inte fick stanna i mammas mage ett tag till. :-(

Calaisa var inte en av de honor som blöder lite och sen föder kullen fullgången... Nu ikväll har hon fött tre prematura bebisar varav en levde ett kort tag. Och OJ så söta de var! Korta trubbiga huvuden, nästan som små hundvalpar. De hade nog precis börjat få päls för den var väldigt kort och de vägde runt 50-60 gram. Två veckor till i magen och de hade varit alldeles underbara små bebisar!

Så går det när man går händelserna i förväg och planerar... Än en gång har jag lärt mig en läxa - och det är att inte ta ut något i förskott. Jag har nog varit lite förskonat från elände med dräktiga honor och kullar på sistone så nu fick jag en knäpp på näsan. Hoppas nu bara att Calaisa inte blir dålig!