Nu är jag och Krokas hemma igen från veterinären men tyvärr ser det mörkt ut för lilla gubben. :-( Han blev röntgad och skötte sig exemplariskt, och när vi satt och väntade på att veterinären skulle komma in igen så slickade han mig en massa på handen. Skrutten... Tyvärr visade röntgenbilden två väldigt tydliga stenar, jag fick själv se röntgenbilden och det fanns ingen tvekan om vad det var. :-( De är visserligen små, bara 1,5 och 1,8 mm i diameter men de är ändå där. Så himla tråkigt och ledsamt... Visst, man kan säkert operera bort dem men det är en riskabel operation och risken för att det kommer nya stenar är stor. Eftersom han har ätit oxbow och bara är 8 månader gammal så är jag rätt övertygad om att det inte är kostrelaterat utan beror på något annat, det är bara att hoppas att det inte är något ärftligt så att hans avkommor får det också. :-/
Veterinären sa att om man har tur kan de kissa ut stenarna men har man otur så fastnar de halvvägs ut och det gör förstås riktigt ont och blir väldigt akut. De här stenarna är ju små men en hanes urinrör är ju inte stort så jag har svårt att se att stenarna skulle kunna passera ut.Det vore annat om han var en hona, där har jag själv varit med om att klämma ut en sten som var stor som en jordnöt(!!).
Stackars lilla Krokas... Han fick iaf följa med hem igen, jag vill undersöka det här ordentligt och inte ta några förhastade beslut.
Felicia
2 februari 2010 19:47
Åh nej, lilla älsklingen :-(
Får alldeles ont i magen och blir tårögd av att läsa det. Det känns som om det vore någon utav mina grisar som var drabbad. Hoppas verkligen han klarar det här - det vet vi att han gör (positivt tänkande var det ^^).
Du får ta bort kraftfodret helt kanske, bara ge kornkross...? Tranbärsdryck hjälper väl också?
Vi håller tummar och tassar för honom, hoppas hoppas hoppas han blir bra snart!
http://grisenfrideborg.bloggagratis.se
Sophie
2 februari 2010 20:18
Felicia: Nej, tyvärr så hjälper ingenting mot urinstenar, de ligger där de ligger liksom. Det verkar som om marsvin nästan alltid får oxalatstenar och de går inte att lösa upp på något sätt vilket man kan göra med struvitstenar som hundar och katter kan få. Enda utvägen är att operera bort dem och det har jag redan räknat bort som en lösning så tyvärr ser det väldigt mörkt ut för Krokas. :´-(
http://www.luneas.bloggagratis.se
Felicia
2 februari 2010 21:52
Åh nej vad sorgligt... :-(
Hoppas hoppas hoppas att han lyckas kissa ut dem och klarar sig från dem! (hans mamma verkar klara allt, även om jag inte tänker på något i sjukdomsväg, så må lille sonen också göra det)
Är det för risken som du inte vill låta operera?
http://grisenfrideborg.bloggagratis.se
Sophie
2 februari 2010 22:41
Denise: Kristaller är ju just kristaller, de har inte klumpat ihop sig till en riktig sten ännu. Jag vet inte var gränsen går storleksmässigt men det här var riktiga stenar, de syntes tydligt på röntgenbilden. :-/
Felicia: Anledningen till att jag inte vill låta operera är dels för att det är en mycket riskabel operation och dels för att risken att det kommer tillbaka nya stenar är stor. Efter att ha efterforskat på nätet har jag upptäckt att det är ännu vanligare med återfall än vad jag trodde. Och hans unga ålder talar ännu mer för att han är en sån gris som kommer att bilda nya stenar igen. Om han hade varit fem år gammal när han fick sin första urinsten så hade det varit större chans att det bara var en engångsföreteelse.
http://www.luneas.bloggagratis.se
Budda
4 februari 2010 19:22
Lille lille vännen. Jag hittade hit från Fridebogs blogg.
Jag blev opererad i njuren i oktober och den smärta som föranledde min op sägs vara den värsta man kan ha så jag blev rent beklämd när jag läste om din lille gris.
Har han ont?
Kram,Tina med fab 5 dvs Emma Hanna Kitty Sara och Alva
http://www.budda.bloggplatsen.se