Igår fick grisarna rent i burarna igen. Har börjat köpa spån från ett annat Granngården som vi passerar när vi åker till/från jobbet. Det spånet är mycket drygare än Staben-balarna som jag brukar köpa i vanliga fall. Kanske inte lika mjukt men jag tycker att det dammar mindre och det räcker mycket längre än en staben-bal. Köpte även Stampepellets och hämtade  två balar hö hos Petris jobbarkompis.

Bedelia är tjock om magen och bebisarna sparkar för fullt. Fösökte sätta ihop henne med lilla Emi (lilla tuffingen som bara vägde 48g vid födseln) men det gick inget vidare, förmodligen är hon extra grinig nu av alla hormoner. Hon gjorde inte Emi illa men hon fick knappt röra sig i buren och det slutade med att Emi låg och tryckte i ett hörn hela tiden och det kändes inget bra. Så Emi fick flytta ihop med sin syster Elodie och Pannacotta (som tidigare ju var svår att få ihop med andra men som sedan mjuknade när hon själv fick välja kompisar) och det fungerar utmärkt, de har jätteroligt ihop alla tre. Men bedelia då? Ja, hon fick flytta ihop med Blazé igen, som är pappa till hennes bebisar, de trivs så himla bra ihop och Bedelia tvättar Blazé runt ögonen och på kinderna och han bara står och njuuuter. :) Jag får helt enkelt försöka hinna ta ut honom innan ungarna föds (jag vet ju exakt när hon blev parad) eller ev bara direkt efter förlossningen så att hon inte blir omparad direkt. Det är ju dumt att stressa upp henne genom att låta henne gå själv men samtidigt blir det ju en stressituation om hon ska sättas ihop med en ny hona. Därför föredrar jag att para två honor med samma hane så att de alltid har kvar sin gamla burkompis när hanen måste flyttas ut.

Igår så var Quilla, Yalima och lilla Frideborg ute på köksgolvet under tiden jag gjorde rent deras bur. Och som de motionerade! Frideborg poppar förstås runt som det lilla popcorn hon är men det roliga var att hon även fick igång mamma Quilla som verkligen har barnasinnet kvar. Vilka race de körde på påslakanet, och vilka bocksprång Quilla fick till! Så härligt att se hur lyckliga de blir av riktigt stor yta att röra sig på (och dåligt samvete för att de inte alltid kan ha det så).

När jag kom till jobbet i måndags spatserade det en liten måsbebis på planen framför lagerbyggnaden. En prickig dunboll med långa skrangliga ben, och så söt! Åh nej tänkte jag... Och såg hur scenariot med de övergivna andungarna upprepade sig. Matade den lilla med lite brödsmulor men såg senare att mamman faktiskt kommer ner på marken ibland och kräks upp mat åt ungen. Nu är det ju torsdag och ungen har betydligt mindre dun kvar, är pigg, spatserar runt och vilar emellanåt. Jag var nyss ute och la dit en ihopvikt trasa som den kan sova på (hårt och kallt på asfalten tyckte jag) och då gick den direkt dit, trampade runt lite på trasan och la sig sedan ner. :) Det är många här som är engagerade i fågelns öde och det ligger brödsmulor både här och där på asfalten så det är fler än jag som sticker åt den lite mat ibland. Vi får väl se hur historien slutar, det är bara att hoppas på att den håller sig undan från lastbilar och truckar som kör förbi men som tur är är det inte så trafikerat just där den håller till.