Tänk så nära liv och död är egentligen. Samma dag som pojkarna i D-kullen såg dagens ljus somnade gammeltanten Amabelle, 5,5 år, in lugnt och stilla i sin bur med kompisen Lucky vid sin sida. Jag såg imorse att det var nära, hon andades tungt och såg väldigt trött ut. La in en handduk i buren som hon bökade in sig i och så fick hon favoritmaten gurka och persilja. Tittade till henne flera gånger under dagen och hon låg och vilade varenda gång. På eftermiddagen åkte vi iväg en sväng och när vi kom hem hade hon gett upp, med ett höstrå i munnen hade hon somnat in.

Sov gott älskade Amabelle!

 

Ewa

22 mars 2008 19:50

Vad tråkigt. *tårögd*

http://fundringar

 

Denise

22 mars 2008 20:33

Åh vad sorgligt! Men fint på samma gång, att få avsluta livet på det viset.

http://novastardust.bloggagratis.se

 

Ulle

22 mars 2008 20:39

Sov gott sötaste Amabelle...

http://ulles

 

Ullis

23 mars 2008 23:59

Tråkigt, men Amabelle fick ett långt och bra liv!
Grattis till nya kullen iallafall! Hoppas småparvlarna klarar sig. Min två små fisar hänger med än, fast de är såååå smååå.
KRAM!

http://vanerlands.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ikväll hittade jag Crepes död i buren. Hon låg under huset och jag trodde först att hon sov men sen såg jag. :-( Imorse var hon som vanligt så jag vet inte vad som hände. Antagligen var det bara ålderdomen som slog till, hon var ju ändå 4 år. Vid sån...