På marsvinsfronten rullar livet på. Stora lilla Rosmarin väger nu 317 gram och är drygt 3 veckor gammal. Och gudomligt söt. :-) Velar fortfarande fram och tillbaka om hur jag ska göra med henne, om hon ska säljas eller stanna kvar här... :-/ Vanillas två överlevande döttrar väger betydligt mindre än Rosmarin och ökar inte i vikt så fort, de har i princip slutat dia redan och de blir 3 veckor på lördag. Vanilla är verkligen ingen supermorsa alltså, lite trist. :-/ Men bebisarna mår ju iaf bra och är pigga och friska.

Jag har även känt fosterrörelser på Meya och Leanna nu, de är knappt 7 veckor gågna och igår gjorde jag en liten omflyttning. Försökte först sätta ihop Leanna, Nonne och Meya men det gick inte. Leanna är en riktig bitch och Nonne är uppenbarligen inte tillräckligt hanig för att sätta henne på plats. Provade då istället med Musse och det gick lite bättre men vid det laget var Meya så totalt livrädd för Leanna att jag inte vågade ha henne kvar med dem utan satte ner henne i bokhylleburne istället. Där bodde ju nämligen Meya förut och alltid när hon är ute på golvet och motioneras så hoppar hon in i bokhylleburen trots att hon inte har bott där på flera månader! Det gick bra i början men blev lite tjaffsigt efter ett tag när tanterna märkte att Musse inte var där och styrde upp. :-p Nu börjar det dock lugna ner sig och Meya tar då och då små promenader ner från det hustak där hon mest har hållit till senaste dygnet. Leanna och Musse har blivit bra kompisar nu och bor i samma bur utan problem. Leanna har helt klart problem med att acceptera nya marsvin men är ju världens goaste mot människor, slickas på händerna och är jättemysig.

Nu tänkte jag åka iväg till återvinningen med gammalt spån och sen posta några tradera-paket med kläder som jag sålt. Blir en tur till affären också för att handla lite. Tänkte baka bullar och blåbärsmuffins idag så att jag kan ta med till pappa på lördag när vi ska dit och hjälpa honom att måla. :-) Så pappa - du behöver inte köpa något fikabröd!

Jahaja... Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blir inget av min projektanställning/doktorandtjänst. Redan första dagen kände jag att det var fel, att det absolut inte var min grej, att jag inte skulle kunna göra ett bra jobb... Och när hela kroppen skriker nej, nej, nej så är det otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att fortsätta. Så igår gick jag till min chef och handledare och sa som det var. De tyckte förstås att det var jättetråkigt och jag märkte att min chef fick dåligt samvete för att h*n inte hade "tagit hand om" mig mer första dagen. Men jag är övertygad om att det inte hade hjälpt. Det var själva uppgiften/forskningen som bara kändes helt fel. Något som jag förstås borde ha känt redan innan, och det gjorde jag väl delvis, men förträngde det. Man vill ju ha ett jobb! Men det är bara att inse att ett sånt jobb klarar jag inte av. Jag kan inte sitta på min kammare och läsa vetenskapliga artiklar 8 timmar per dag. Det går inte. Jag är förstås jättebesviken på mig själv - att jag inte klarade av det - men samtidigt känns det som om en stoooor sten har lyfts från mitt hjärta nu. Petri stöttar mig i det här och sa redan första dagen att jag inte skulle se det som hugget i sten, att jag fick känna efter och om det inte kändes bra så måste jag avsäga mig det, vi klarar oss ändå ekonomiskt även om det blir till att snåla mer.

Så nu är jag officiellt arbetslös igen och har varit och påanmält mig hos AMS igen. Redan igår så ringde jag runt till olika äldreboenden och fiskade efter timvikariat och på tisdag nästa vecka ska jag till ett ställe och träffa dem så får vi se om det ger något. Bara jag får jobba litegrann under tiden jag säker andra jobb så undelrättar det ju ekonomiskt för det känns inte alls bra att behöva "snylta" på Petris pengar, särskilt inte när det kommer till mina egna intressen - dvs marsvinen. Som tur är får jag ju ytterligare en lön från mitt sommarjobb i slutet av september och jag har även pengar sparade från stipendiet som jag fick i början på sommaren. Jag ska även söka ett till stipendie nu på mitt exjobb. Hoppas att jag får det...