Jahaja... Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blir inget av min projektanställning/doktorandtjänst. Redan första dagen kände jag att det var fel, att det absolut inte var min grej, att jag inte skulle kunna göra ett bra jobb... Och när hela kroppen skriker nej, nej, nej så är det otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att fortsätta. Så igår gick jag till min chef och handledare och sa som det var. De tyckte förstås att det var jättetråkigt och jag märkte att min chef fick dåligt samvete för att h*n inte hade "tagit hand om" mig mer första dagen. Men jag är övertygad om att det inte hade hjälpt. Det var själva uppgiften/forskningen som bara kändes helt fel. Något som jag förstås borde ha känt redan innan, och det gjorde jag väl delvis, men förträngde det. Man vill ju ha ett jobb! Men det är bara att inse att ett sånt jobb klarar jag inte av. Jag kan inte sitta på min kammare och läsa vetenskapliga artiklar 8 timmar per dag. Det går inte. Jag är förstås jättebesviken på mig själv - att jag inte klarade av det - men samtidigt känns det som om en stoooor sten har lyfts från mitt hjärta nu. Petri stöttar mig i det här och sa redan första dagen att jag inte skulle se det som hugget i sten, att jag fick känna efter och om det inte kändes bra så måste jag avsäga mig det, vi klarar oss ändå ekonomiskt även om det blir till att snåla mer.

Så nu är jag officiellt arbetslös igen och har varit och påanmält mig hos AMS igen. Redan igår så ringde jag runt till olika äldreboenden och fiskade efter timvikariat och på tisdag nästa vecka ska jag till ett ställe och träffa dem så får vi se om det ger något. Bara jag får jobba litegrann under tiden jag säker andra jobb så undelrättar det ju ekonomiskt för det känns inte alls bra att behöva "snylta" på Petris pengar, särskilt inte när det kommer till mina egna intressen - dvs marsvinen. Som tur är får jag ju ytterligare en lön från mitt sommarjobb i slutet av september och jag har även pengar sparade från stipendiet som jag fick i början på sommaren. Jag ska även söka ett till stipendie nu på mitt exjobb. Hoppas att jag får det...

 

Malin

2 september 2010 12:24

Nej gud, man ska inte arbeta där man inte trivs alls...det går inte. Bra att du sa nej där.

Du hittar säkert ett annat jobb snart. Hur är det med jobb i Gävletrakten?

http://www.wilmapalmen.blogg.se

S

2 september 2010 12:31

Nej, jag är nog en sån person som inte kan bita ihop hur mycket som helst. Börjar en tanke mala så kan jag bara inte släppa det och så kändes det nu, hel kroppen bara skrek NEJ! Gävle är ett rätt bra ställe när det gäller jobb inom "min" bransch, det finns t.ex färre jobb i Uppsala inom mitt område. Jag söker allt som jag kan söka så förr eller senare får jag ju säkert napp någonstans men visst är det jobbigt att inte veta när. :-/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ikväll hittade jag Crepes död i buren. Hon låg under huset och jag trodde först att hon sov men sen såg jag. :-( Imorse var hon som vanligt så jag vet inte vad som hände. Antagligen var det bara ålderdomen som slog till, hon var ju ändå 4 år. Vid sån...