Iakttagelse vid utfodring av kvällsmaten: Vitkål går mycket bra att äta om man bor tillsammans med många andra grisar - har man däremot bara någon enstaka konkurrent om maten så sparar man vitkålen tills det verkligen krisar.

Denna iakttagelse gjorde jag precis nu när jag gav grisarna kvällsmat. I stora bokhylleburen bor just nu sju marsvin (varav två är bebisar). Det är egentligen för många men det funkar så bra så det får vara så tills en av småtjejerna flyttar hemifrån i samband med NM. Jag anpassar givetvis mängden grönsaker efter hur många grisar som bor i buren vilket innebär att det i bokhylleburen blir en rejäl hög med grönsaker. Men det verkar inte grisarna fatta. Det märks tydligt att de tror att det är stor konkurrens om maten och därför slänger de sig även på vitkålen vilket normalt sett brukar gå åt sist hos mina grisar. I burarna med färre grisar däremot är det ingen brådska alls med maten, man äter det gottaste på en gång och sparar resten till kristider, vilket ibland aldrig inträffar utan jag får slänga gammal sladdrig vitkål dagen efter. Ja se dessa djur... ;-p

Ett lite gladare inlägg... Chokladbiskvi är verkligen en frisk fläkt i marsvinsrummet. han är snabb som en vessla och springer som en iller på golvet. ;-) Han utnyttjar verkligen ytorna får man säga, han har inga tveksamheter alls till att lämna påslakanet och ge sig ut på hala golvet. Om marsvin kan ha ADHD så tror jag att Chokladbiskvi har det. ;-) Se bara själva...

Chokladbiskvi from Sophie Eberhorn on Vimeo.

Fy fan...  Har precis tagit bort två av Vanillas bebisar. Inte bara lilla saffrontösen alltså utan en av buffarna också! :-( Och två små marsvinsbebisar efter varandra är alldeles, alldeles för mycket även om jag vet att det var det enda rätta att göra.  

Lilla saffronhonan var ju väntat, det gick helt enkelt inte längre. Trots mitt matande gick hon inte upp i vikt utan låg kvar på 42-43 gram. Hon såg inte heller frisk upp, så liten och ynklig. :-( Men buffhonan då... Ja, jag hörde ett konstigt ljud från buren, som om någon rosslade något fruktansvärt. Min första tanke var att det var saffronbebisen som fått lunginflammation pga mjölk som kommit i lungorna men det visade sig vara en av buffhonorna (hon med pälsriktningsfel) som satt och fnyste och snörvlade. Ur nosen kom det bubblor med skummigt slem och hon fnös och rosslade. Jag torkade bort det men det kom hela tiden mer. Hon "hulkade" även emellanåt som om hon hade något i halsen, men jag tror att det bara var slem för på slutet kom det även skummigt slem ur munnen. :-( Jag försökte suga ur näsan på henne med en liten milliliterspruta och när inte det gick så försökte jag t.o.m suga ur slemmet själv med munnen (Uäck! jag vet! men vad gör man!) men inte heller det hjälpte. Jag petade med en tops i munnen/svalget på henne men fick inte upp något (om det nu skulle ha varit något som satt fast). Jag försökte även slunga henne för att få upp slemmet, det brukar funka bra på nyfödda bebisar som rosslar pga fostervatten men det hjälpte inte nu. Hon andades jätterossligt och jag har ingen aning om vad som hade hänt. Bara några minuter tidigare var hon helt som vanligt! Jag satte ner henne i buren i hopp om att det skulle gå över men det gjorde det förstås inte. Hon andades jättetungt och nytt slem kom hela tiden, hon såg verkligen alldeles för eländig ut och mådde inte alls bra. Hon satt bara stilla i buren och rörde sig ingenting, inte ens när mamma kom i närheten gjorde hon några försök att gå dit för att dia. I vanliga fall är det full fart på henne så något var väldigt, väldigt fel.

Efter att ha övervägt veterinärbesök och kommit fram till att de inte skulle kunna göra något för att hjälpa en så liten bebis (83 gram) så tog jag mitt förnuft tillfånga och tog bort henne. Hemskt!  

Det känns verkligen som ett stort frågetecken och jag kommer att hålla stenkoll på de andra bebisarna nu så att det inte är något konstigt smittsamt..? Någon som har varit med om något liknande.