Det är alltid lika jobbigt att ta beslutet men efteråt brukar det kännas skönt, man vet ju att det var nödvändigt och att grisen slipper lida mer. Men trots det går det inte att komma ifrån att det är lika hemskt varje gång. :-(

Nu är finaste Calaisa på väg över regnbågsbron till alla andra älskade och saknade grisar. Och om bara några dagar föds hennes barnbarn, liv och död går hand i hand. Sov i ro sötnosen.

    SCh Luneas Calaisa 080227 - 110613 

Ikväll är det dags att släppa taget om en av mina skruttisar. :-( Calaisa har verkligen rasat i vikt den senaste veckan och är inte pigg alls. För några dagar sen upptäckte jag dessutom att hon blöder från de nedre regionerna. Jag är rätt säker på att det inte handlar om uvi eller urinsten utan att det kommer från hennes äggstockscystor på något sätt. Hon ser verkligen hemsk ut nu och imorse ville hon knappt ha frukostgräset ens så nu är det dags, hon ser så trött ut på ögonen och gnistan finns inte längre där. Jag som beställde munkpeppar förra veckan i hopp om att hon skulle kunna bli bättre men nu fick jag aldrig chansen att prova det ens. :-(