I eftermiddag ringde en styrelsemedlem från våran bostadsrättsförening på våran dörr och berättade att det har kommit in klagomål på att det luktar illa i trappen från våra djur (=marsvinen). Jahapp... Vad ska man säga... Jag är jätteledsen och har väldigt, väldigt svårt att tro att mina 14 marsvin skulle orsaka att det "luktar illa" i trappen. Jag städar burarna ofta, ca var 5:e dag och det enda jag kan tänka mig att det luktar är hö och spån i så fall.

Jag frågade hur personen som hade anmält var så säker på att lukten skulle komma från just mina marsvin och då erkände styrelsemedlemmen att det hade framkommit när de gjorde besiktning av våra nya fönster, alltså måste det vara någon som sitter i styrelsen som är den som har klagat eftersom det bara är de som har varit med på besiktningarna. Jag är rätt övertygad om att det inte handlar om någon dålig lukt i trapphuset utan snarare om att de har sett marsvinen inne i lägenheten och då har stört sig på att jag har, i allmänhetens ögon sett, många marsvin.

Så nu måste jag försöka sälja så många marsvin som möjligt. Det känns så hemskt och jag är så himla ledsen just nu.   Det verkar inte bättre än att SMF-369 Luneas är på väg att gå i graven.   

Inga bebisar ännu. Nellike har fött båda sina tidigare kullar på dygn 68 så vi får väl se om det kommer bebis(ar?) imorgon. Jag kände på henne idag och jag är rätt säker på att det är två bebisar den här gången, förmodligen rätt stora. Men vi får se, jag har haft fel förr. ;-)

Ikväll har jag badat Kokostopp, det var väldigt välbehövligt och han måste ju vara ren och fräsch till helgen när han följer med till Eskilstuna och ska göra reklam för sig själv. Han och Chokladbiskvi letar ju nämligen efter ett nytt hem och jag hoppas att deras nya matte eller husse kommer till Eskilstuna på lördag! :-) Kokostopp är verkligen dumsnäll, han ligger helt stilla på rygg utan att protestera det minsta när jag badar honom. Undrar om han gillar det eller om han helt enkelt bara finner sig i behandlingen. Efteråt vid torkningen pussade han mig på handen flera gånger. Sötfarbrorn! Han förtjänar verkligen ett riktigt bra hem där han får mycket kel och gos. Han är en typisk soffgris som gärna glor på tv med matte/husse. :-)

Det är alltid lika jobbigt att ta beslutet men efteråt brukar det kännas skönt, man vet ju att det var nödvändigt och att grisen slipper lida mer. Men trots det går det inte att komma ifrån att det är lika hemskt varje gång. :-(

Nu är finaste Calaisa på väg över regnbågsbron till alla andra älskade och saknade grisar. Och om bara några dagar föds hennes barnbarn, liv och död går hand i hand. Sov i ro sötnosen.

    SCh Luneas Calaisa 080227 - 110613 

Ikväll är det dags att släppa taget om en av mina skruttisar. :-( Calaisa har verkligen rasat i vikt den senaste veckan och är inte pigg alls. För några dagar sen upptäckte jag dessutom att hon blöder från de nedre regionerna. Jag är rätt säker på att det inte handlar om uvi eller urinsten utan att det kommer från hennes äggstockscystor på något sätt. Hon ser verkligen hemsk ut nu och imorse ville hon knappt ha frukostgräset ens så nu är det dags, hon ser så trött ut på ögonen och gnistan finns inte längre där. Jag som beställde munkpeppar förra veckan i hopp om att hon skulle kunna bli bättre men nu fick jag aldrig chansen att prova det ens. :-(

Nu börjar det snart bli dags för Nellike att föda. Idag har hon gått 64 dygn så snart börjar nedräkningen! Jag tror att hon bara får en bebis den här gången också, konstigt... Hur kan hon bara få en bebis åt gången hela tiden?

Nellike, dygn 64

Vaniljhjärta ligger 10 dagar efter men hon kommer att få betydligt fler ungar tror jag. Hennes mage är redan riktigt spänd och det sparkar massor därinne. Jag tippar på fyra ungar. Hon bor förresten med Leanna och Musse nu när Isidor åkte hem igen och det gick faktiskt jättebra att sätta ihop dem! Leanna är ju normalt en riktig bitch, det gick ju inte alls bra att sätta ihop henne med stora bokhylleflocken när jag provade förut men sin dotter Vaniljhjärta verkade hon nästan komma ihåg(!?). Skönt iaf att det funkade så bra så att Vaniljhjärta fick sällskap på en gång.

Vaniljhjärta, dygn 54

Det har varit riktigt varmt de senaste dagarna och även om temperaturen har hållit sig på en acceptabel nivå inne hos marsvinen så märks det att de blir slöare än normalt. Titta bara på sötisen Pimpinella - helt utslagen!

Och så var det pinsamt längesen jag skrev sist! :-/ Skäms på mig! Livet rullar liksom på, jag flänger i Malmö var och varannan vecka och det hinns liksom inte med något bloggande när man ska sköta hemmet, laga mat, sköta om djuren och helst vara lite social med människor också.

Med grisarna är det bra med de flesta. Några skruttisar har jag faktiskt nu måste jag erkänna men ingen som är så eländig att det är dags... Yalima är ju lite benig över höfterna, dras med sina återkommande urinvägsproblem och dricker mycket vatten men hon är pigg och tigger mat och äter bra så det är inte dags att låta henne få somna in ännu. Och så har vi Calaisa med äggstockcystorna som nog faktiskt har tappat rejält i vikt på ganska kort tid. Det ser förstås inte bra ut alls men även hon är pigg och äter bra och har kvar gnistan i ögonen så hon får hänga med ett tag till. Gamlingen Lucky Me börjar nog också sjunga på sista versen nu, han ser lite skruttig ut men stortrivs med sina två honor. Nu har ju grässäsongen kommit igång på allvar också så jag hoppas att det färska, goda gräset ska göra skruttisarna lite mindre skruttiga. Med resten av gänget är allt bra som tur är. :-)

Tre väntade kullar har jag också nu! Först ut är Nellike som ska ha runt den 18 juni, hon har nog bara en eller möjligtvis två ungar den här gången också. Hon är parad med Teodor så det kan bli crestade bebisar också. Spännande! Sen är det Vaniljhjärta som ligger ungefär 10 dagar efter, hon är dräktig med Isidor, en chokladbärande black magpie hane som jag fick låna av snälla Gisela. Han fullgjorde sitt uppdrag på första försöket så på lördag åker han hem igen till Uppsala. Även Pimpinella är dräktig igen, med Lucky Me, precis som med hennes förra kull, men de bebisarna kommer inte förrän i mitten på juli (om allt går som det ska).

På lördag är det dags för utställning igen. Jag ska bara ställa en gris den här gången - Umami förstås! :-) Det är första gången han ställs som senior så det ska bli spännande att se vad domare D och förhoppningsvis J (om Umami går vidare till final) tycker om honom. Jag skulle ju även ha dömt petclass men det blev för få anmälningar så jag behövdes inte. Lite trist men så kan det vara.

Jag har beslutat mig för att försöka hitta ett nytt hem åt Kokostopp och Chokladbiskvi. De är två trevliga, pigga och framåt marsvinskillar i sina bästa år. :-) De bor tillsammans och har haft det lite stormigt i sitt förhållande då Chokladbiskvi var som mest hormonstinn men sedan några månader tillbaka råder frid och de är jättebra kompisar. Ett väl fungerande hanpar alltså!

Luneas Kokostopp är nonself saffron dalmatiner, född 090203 dvs drygt två år gammal. Han är en bastant hane på runt 1500 gram (!) och tyvärr har han utvecklat rejält med fatty eye på båda ögonen så han kan inte ställas ut. Det är dock inget han lider av utan han är frisk och pigg och tar sig ett och annat popcornskutt emellanåt trots sin vikt!

Luneas Chokladbiskvi är crested saffronargente och född 100419, alltså drygt 1 år. Han har bott tillsammans med Kokostopp i hela sitt liv och kan stundvis vara väldigt hanig även om han har lignat sig betydligt sedan några månader tillbaka. Han är pigg, nyfiken och fullkomligt älskar att springa runt på golvet och upptäcka! Chokladbiskvi är utställd litegrann i petclass och har tagit två silverkort hittills. Han kan alltså fortsätta att ställas ut, med förhoppningsvis goda resultat, om man så önskar. :-)

Killarna kostar 400 kr tillsammans och säljes med matpåse samt stamtavlor. De kan tas med till Järna nu på lördag 4/6 samt till Eskilstuna den 18/6 och norrut (E4:an norrut hela vägen upp till Haparanda) slutet av v28 eller början av v29.

Maila sophie@luneas.se vid intresse!

Kolla in hängläppen! :-)

Nellike äter gräs from Sophie Eberhorn on Vimeo.