Nu är det klart att Umami flyttar till Ixias uppfödning, det känns jättebra att han får gå i avel och föra mina linjer vidare. :-) Så kanske jag kan få köpa tillbaka någon avkomma så småningom om jag drar igång uppfödningen igen.

Vårt husköp då... Ja, den 15 november går flyttlasset till det hus som jag skrev om redan i augusti. Säljaren accepterade till slut vårt bud och nu är huset vårt. :-) Känns overkligt och lite läskigt men väldigt roligt! Igår var vi till biblioteket och lånade böcker om husrenovering... Vi kommer garanterat inte att vara sysslolösa ett bra tag framöver i alla fall. ;-)

I natt somnade han in, gammelgubben Lucky Me. Lilla skrutten…   jag hittade honom nyss under huset och det såg ut som om han bara hlåg och sov. Stackars Umami satt i röret och verkade alldeles vettskrämd men så fort jag tog ut Lucky Me’s kropp och fyllde på med nytt hö och kornkross så vågade han sig fram men var fortfarande väldigt försiktig. Lucky Me blev drygt 6 år gammal och var faktiskt det äldsta marsvinet jag har haft. Det känns sorgligt att han är borta men samtidigt var jag förberedd på det så det kom inte som en chock. Nu får han lugn och ro efter ett långt marsvinsliv där han har gått i avel i princip hela tiden, sista gången han blev pappa var han nästan 6 år! Jag tror att han skulle vara ganksa nöjd med sitt liv om han såg tillbaka på det.

Nu är alltså Umami själv och jag har beslutat mig för att sälja honom, det sa jag egentligen redan när jag drog ner på marsvinen för en tid sedan – att Umami nog blir till salu när hans gamla pappa går bort. Med tanke på vad som är på gång i vårt liv vad gäller boendet (avslöjar mer när allt är klart, och det är det förhoppningsvis ikväll) och att det kommer att krävas en hel del arbetskraft och tid så vill jag hålla mig till honor framöver så att de kan bo i samma bur allihop. Så Umami kommer antingen att säljas till avel så att han kan göra lite nytta – han är ju jättefin rasmässigt sett, det enda ”felet” är hans lite ljusa färg, eller till så säljs han till kel under förutsättning att får en ny kompis förstås. Jag har anmält Umami, Vaniljhjärta och Leanna till Kallhäll och förhoppningsvis får Umami flytta till ett nytt hem i samband med den utställningen, jag vill försöka hitta ett nytt hem åt honom så snart som möjligt så att han slipper bo ensam.

  Nikean Lucky Me 050828 - 111013

Det är mycket på gång just nu. Lägenheten är såld och vi flyttar ut senast den 1 december. Ännu vet vi inte var vi kommer att flytta men det är saker på gång och kanske, om vi har tur och det blir som vi vill, löser det sig på ett väldigt bra sätt. Och om det inte gör det så får vi ta det då, men då blir det lite mer panik med att hitta ett boende kan jag säga... Förhoppningsvis vet vi mer innan helgen är slut.

Djuren får det de behöver men tyvärr inte så mycket mer just nu, det är så mycket annat som kräver tid och energi. Min målsättning är iaf att åka på utställningen i Kallhäll den 22 oktober. Jag känner att jag behöver en liten marsvinsnördboost. ;-) Jag funderar på att bara ställa i pet den här gången och i så fall blir det nog Umami, Vaniljhjärta och Leanna som får följa med.

Lucky me börjar nog sjunga på sista versen nu. Han har fått så konstig kroppsform på sistone, tunn över ryggen men med en jättemage. Det är precis som om han har en massa gas i magen för jag kan inte känna några knölar utan det är liksom "luftigt" bara. Igår morse tyckte jag att han såg så ruggig och uppsvälld ut att jag gav honom minifom, jag tänkte att det kunde hjälpa om han hade en massa gaser i magen som gjorde ont. Men jag vet inte om det hjälpte något, han hänger ju fortfarande med, äter och tigger mat men han ligger och vilar mycket - vilket kanske är helt normalt iofs med tanke på hans ålder (drygt 6 år). Kanske är det så att hans organ börjar lägga av pga åldern. Lilla skruttgubben...

Lägenheten är nu såld och vi flyttar senast den 1 december. Spännande men stressande eftersom vi inte vet var vi ska flytta ännu... Men, men, det löser sig nog. :-)

Imorse tyckte jag att Yalima kändes lite kramgoare än vanligt så jag vägde henne och det visade sig att hon har gått upp i vikt! :-D Hon känns inte lika benig över höfterna längre och jag hoppas att det blir ännu bättre om hon lägger på sig ännu mer. Tänk vilken tur att jag började ge henne örtmedicinen, det har ju uppenbarligen riktigt bra effekt på henne. :-)

Crepes ruskar på huvudet

Yalima äter sallad

Umami ruskar på sig efter ett bad

Nu har Kokostopp och Chokladbiskvi äntligen anlänt till sitt nya hem nere i Skåne. Efter rapport från deras nya matte så mår de finfint och högg in på både grönsaker och hö direkt och Kokostopp, som den mysfarbror han är, har redan lyckats charma herren i huset.  Det känns som om killarna har hittat hem äntligen!

De grisar som är kvar hemma känns väldigt få nu måste jag säga, trots att de ändå är 7 stycken kvar! Jag fortsätter att skära upp alldeles för mycket grönsaker men börjar vänja mig så snart är nog mängden anpassad efter antalet grisar.  Det är bra med alla grisarna förutom Yalima. Hon har visserligen blivit av med sina kisseri-problem efter att jag började med örtpreparaten men jag tycker att hon ser så eländig ut emellanåt. Hon är ju pigg och glad när det vankas mat men däremellan ser hon så skruttig, ruggig och sjuk ut. Skumt… Hon kanske har diabetes eller njursvikt eller så, vad vet jag. Inte går hon upp i vikt heller fast hon borde göra det nu när kisseriet har ordnat till sig. När jag var bortrest till Malmö i jobbet för ett par veckor sedan så var hon utan medicin i 1,5 dygn ungefär och då kom besvären tillbaka direkt! Så nog gör medicinen nytta alltid. Hon äter nu Allrodin och Eurologist, den sistnämnda började vi med för drygt en vecka sedan. Gammelskruttan får hänga med så länge hon visar att hon är glad vid matdags och faktiskt äter bra.

De andra grisarna är det bara fint med, Lucky Me börjar se liten trött ut men han är i fint hull och trivs bra ihop med Umami. Killarna bor ju i en bokhyllebur numer och de stortrivs! Sedan jag började ha radion på inne hos marsvinen under dagarna och vi flyttade in vår byrå i marsvinsrummet (vilket innebär att vi rör oss mer in och ut ur rummet, iaf Petri som nästan aldrig gick in där tidigare) så tycker jag att de allihop har blivit väldigt okänsliga för ljud och hastiga rörelser. Tidigare kunde de bli rädda och springa iväg när Petri gick in i rummet men nu bryr de sig inte utan sitter lugnt kvar. Jag kan stå lutad över burarna utan att de blir rädda och de verkar över huvud taget väldigt trygga och nöjda med tillvaron nu. Härligt! 

Med lägenhetsförsäljningen har det inte hänt så mycket ännu. Det är visning imorgon och på torsdag och hittills har 9 anmält sig till visningarna. Det väntar hårt arbete inför visningarna men det mesta är ändå redan gjort i form av städning/plockande/utrensning så det är egentligen bara marsvinsrummet samt dammsugning, torka golv och ”piffa” det sista som återstår när det är dags för visningarna.

Imorgon flyttar Kokostopp och Chokladbiskvi så då blir det en bur mindre i marsvinsrummet. Just nu bor de i en gallerbur som är 100*50 cm, alltså betydligt mindre än deras tidigare 160*55-bur. Anledningen till detta är att stora burskåpet är sålt och anledningen till det i sin tur är att jag behövde bli av med det inför fotografering och visningar av lägenheten som vi nu håller på och lägger ut till försäljning. Dessutom skulle det stå tomt på två av tre våningar när Kokostopp och Chokladbiskvi flyttar så det fanns ingen anledning att ha det kvar. Killarna funkar dock bra tillsammans även i en 100-bur men jag tycker att det ser väldigt trångt ut. :-/ Tur att det väntar en betydligt större bur på dem hemma hos deras nya matte! Det känns lite konstigt och vemodigt att behöva säga hejdå till pojkarna, de har ju bott hos mig i hela sina liv. Men det känns samtidigt jätteskönt att de får fortsätta att bo tillsammans och jag tror att de kommer att få det jättebra i sitt nya hem.

I stora bokhylleburen där alla tjejer + Musse bor råder lugnt och harmoni. Sedan Tosca flyttade ut och Vaniljhjärta och Musse flyttade in så är det som om lugnet åter har infunnit sig där. Tidigare kunde Leanna retas med Crepes och Tosca så att de skrek så fort Leanna kom i närheten, även om hon inte gjorde något. Men nu har Leanna blivit en liten ängel som mest går runt och putsar på sina burkompisar. Musse får ofta sina ögon tvättade. :-) Jag har beslutat mig för att inte sälja Leanna utan hon får gå kvar nu där hon verkar trivas så bra och flocken fungerar så fint ihop.

Imorgon är det utställning i Järbo, jag kommer att ta med mig lite överblivna marsvinstillbehör till försäljning så håll utkik ni som ska dit! Jag har även 8 st Dilling sänglådor från Ikea till salu men de tar jag bara med om någon föranmäler intresse. Så skicka ett mail (sophie@luneas.se) eller skriv en kommentar om ni vill att jag ska ta med någon/några lådor.

Lille Xhantus fick somna in i onsdags, det gick lugnt och stilla till och nu vet jag att han slipper lida. Sov gott lilla pojken! :-(

Yalima har nu ätit Allrodin UTI kn, en örtmedicin från Tyskland, i över en vecka och hennes urinvägsbesvär är markant bättre! Innan var hon helt dyngsur i rumpan, en bit upp på ryggen och på magen - detta trots att hon alltså gick på en antibiotikakur. Men nu är hon inte det längre! Hon ser dock anskrämlig ut, väldigt tanig över ryggen och med knotiga höfter. Jag har gjort en liten extra matplats åt henne ovanpå lådan med kornkross. Eller hon har snarare utsett den platsen själv. Jag hittade henne nämligen där en dag ätandes ur en påse med blandad kraftfoder som jag vunnit på en utställning, hon hade bitit upp ett hål i påsen och satt nöjt och åt ur den. :-) Så numer har hon en matskål där som alltid är fylld med kraftfoder. Hon går dit emellanåt och sitter där och äter. Kruxet är bara att även Leanna har hittat den hemliga matskålen och Leanna behöver definitivt ingen extra mat. ;-) Nåja, hellre att Yalima får äta extra med risk för att även Leanna äter därifrån än att Yalima inte får någon extra mat.

Yalima på sin "matbalkong". Hon hoppar alltså upp på hustaket i buren och därifrån vidare till balkongen. :-)