Nu är jag och Krokas hemma igen från veterinären men tyvärr ser det mörkt ut för lilla gubben. :-( Han blev röntgad och skötte sig exemplariskt, och när vi satt och väntade på att veterinären skulle komma in igen så slickade han mig en massa på handen. Skrutten... Tyvärr visade röntgenbilden två väldigt tydliga stenar, jag fick själv se röntgenbilden och det fanns ingen tvekan om vad det var. :-( De är visserligen små, bara 1,5 och 1,8 mm i diameter men de är ändå där. Så himla tråkigt och ledsamt... Visst, man kan säkert operera bort dem men det är en riskabel operation och risken för att det kommer nya stenar är stor. Eftersom han har ätit oxbow och bara är 8 månader gammal så är jag rätt övertygad om att det inte är kostrelaterat utan beror på något annat, det är bara att hoppas att det inte är något ärftligt så att hans avkommor får det också. :-/

Veterinären sa att om man har tur kan de kissa ut stenarna men har man otur så fastnar de halvvägs ut och det gör förstås riktigt ont och blir väldigt akut. De här stenarna är ju små men en hanes urinrör är ju inte stort så jag har svårt att se att stenarna skulle kunna passera ut.Det vore annat om han var en hona, där har jag själv varit med om att klämma ut en sten som var stor som en jordnöt(!!).

Stackars lilla Krokas... Han fick iaf följa med hem igen, jag vill undersöka det här ordentligt och inte ta några förhastade beslut.

Kl 15.00 idag har jag tid hos veterinären för Krokas. Hans konstiga utslag på snoppen är nu borta men han fortsätter att pipa och har ont när han kissar. Vi får väl se vad veterinären kommer fram till men förmodligen blir det väl röntgen eller ultraljud för att kolla så att det inte är urinsten han har. :-/ Han har gått ner i vikt också så han mår ju inte bra, stackars lilla killen. :-(

Flyttade ut Vanilla från honom igår så nu går han själv igen och jag kan ha bättre koll på hur han bajsar, kissar och äter. Vanilla är helt klart dräktig nu så om drygt en månad kommer det förhoppningsvis Krokas-bebisar igen. Känns ju bra OM det nu skulle vara så att det inte slutar bra med Krokas... :-/ Jag hoppas och tror iaf att han kan bli bra, men OM det är en urinsten som ligger i blåsan så kommer jag nog inte att operera bort den. Att få en sten i så ung ålder trots att man har ätit oxbowpellets känns väldigt skumt så risken är nog väldigt stor att det kommer tillbaka igen. Dessutom är det en riskfylld operation och min veterinärklinik är inte specialister på marsvin direkt. Nej, nu ska jag inte vara pessimistisk men jag ställer in mig mentalt på att det kanske inte går så bra... Så slipper man chocken OM det skulle bli så. Vet hur fruktansvärt jobbigt det var när jag åkte in med Blazé som jag trodde bara skulle få några ögondroppar och sen bli bra igen, men istället fick jag åka hem utan Blazé. :-(

Håll tummarna för Krokas är ni snälla!

Gårdagens hemliga projekt var en bokhyllebur! :-) Däremot tog det bra mycket längre tid att fixa än vad jag trodde så klockan hann bli över fem innan jag var klar. :-p Nu bor iaf sex grisar där och det funkade hyffsat bra att sätta ihop dem. Musse är förstås med i bilden och förutom honom fick Calaisa, Yalima, Crepes, Melba och Meya flytta in. Crepes och Melba är ju till salu och jag har ev en köpare på Melba, vi måste bara lyckas lösa transportfrågan och eftersom köparen bor i Skåne så är det lättare sagt än gjort. Ingen från Gävle-trakten som ska söderut?

För att spara så mycket plats som möjligt ställde jag det lilla burskåpet i bokhylleburen och höjde upp nedersta hyllplanet så att det blev som ett litet tak över bokhylleburen. Grisarna verkar iaf väldigt nöjda. :-) Har bara en sak till att fixa och det är nät till det lilla burskåpet. Nu när det står i bokhylleburen så vågar jag inte riskera att någon hane blir alldeles för exhalterad och sträcker sig ut så pass att han ramlar ner. Vore ju katastrof om hela flocken blev tjuvparad liksom. :-p

Förresten så kan jag tipsa om att de nu har såna där förvaringskorgar som man kan göra om till marsvinstunnlar på Ikea i Valbo! De har gjort om designen på dem så nu står det siffror på dem men funktionen är densamma. Tyvärr glömde jag själv att köpa dem igår när jag var och köpte bokhyllan. :-p

Krokas har fått problem. :-( Upptäckte i tisdags att han pep när han kissade, kollade snoppen på honom och ser att han har små runda utslag där, det ser ut som varansamlingar, ca 2-3 mm i diameter. Längst ut på snoppen har han en större varansamling (om det nu är det det är). Fick känslan av att det var en könssjukdom (om nu marsvin kan få det men det borde de väl...) och satte in bactrim. Nu är det fredag men ingen förbättring har skett, han piper fortfarande och utslagen är kvar.

Ringde min veterinärklinik men de hade aldrig hört om något liknande och rekommenderade mig att ringa till Roslagstull. Nu har ju den duktigaste marsvinsveterinären, Marianne Tornvall, slutat på Roslagstull så jag ringde till hennes nya klinik - Mälarens smådjursklinik istället. Tyvärr jobbade hon inte idag men sköterskan jag pratade med hade inte hört talas om något liknande förut. Hon rekommenderade mig att gå in på www.veterinaren.nu och fråga där eftersom Marianne är den som svarar på frågor där, tydligen brukar hon vara rätt snabb på att svara så jag hoppas att hon läser min fråga och svarar så snart som möjligt.

Möjligheten för urinsten finns visserligen men varifrån kommer isf utslagen? Och att få urinsten när man bara är 8 månader gammal känns lite väl ungt. Dessutom har han mestadels ätit oxbow pellets och inte vanliga pellets. :-/ Nåja, han är iaf pigg och äter som han ska. Det är bara när han ska kissa som han piper och verkar ha ont. Lilla gubben...

Det är som om Madeira har fått lite ny kraft och lycka i livet sedan Gizelles bebisar kom. Har nu sett flera gånger hur bebisarna tyr sig till Madeira, de ligger gärna tätt intill henne och sover och de använder henne som studsmatta emellanåt. ;-) Madeira verkar bara njuta av bebisarna och låter dem hållas. Normalt sett piper och skriker hon så fort hon känner sig hotad eller om någon kommer för nära men inte med bebisarna, de får studsa runt på henne hur mycket de vill. :-) Bebisarna går givetvis till Gizelle för att äta men däremellan håller de sig en hel del kring Madeira.

Idag har vi gått en runda på stan och sedan varit och lunchat med den nyblivna pappan M. M & M fick nämligen en liten pojke i fredags efter en riktig mardrömsförlossning. :-/ De har varit riktiga kämpar båda två. Nu hoppas jag att mamma M snart repar sig så att hela lilla familjen får komma hem och ta det lugnt och njuta av varandra på riktigt.

Gizelles bebisar verkar må bra, de blir ompysslade av både mamma Gizelle och tant Madeira som emellanåt irrar sig in under samma hus som bebisarna, oftast blir hon dock bortkörd av Gizelle då. Madeira är för övrigt riktigt, riktigt skruttig (jag vet att jag har sagt det förut...), hon är väldigt stel och går helst inte alls, dessutom tror jag att hon har blivit inkontinent på gamla dar för hon är ofta blöt på ena "skinkan" (hon ligger gärna lite på sidan som en räka när hon vilar) och så är hon rinnig i ögonen (vilket Gizelle brukar hålla ordning på, hon står ofta och tvättar Madeira runt ögonen). Hon sjunger helt enkelt på sista versen. :-/ Men hon har god aptit och slänger sig alltid på maten när den serveras och just det gör det så himla svårt att ta beslutet... :-( Fina, söta skruttan. Den absolut snällaste honan jag någonsin haft, född och uppvuxen i England men kom till mig för snart fyra år sedan, hon var så lugn och tam redan från början och med åren har hon blivit en genomgo, supertam och mysig tant. Igår fyllde hon fem år men jag glömde förstås bort det så hon ska få lite bladpersilja nu istället. Jag antar att jag snart måste ta beslutet men så länge hon äter bra och verkar rätt nöjd ändå med sitt lugna liv tillsammans med Leanna, Gizelle och småbebisarna så får hon hänga kvar. Jag kan helt enkelt inte ta bort henne ännu, måste nog bearbeta tanken ett tag först. Hittills har jag bara skjutit undan den men jag måste inse att det går åt det hållet.

Häromdagen fick jag ett mail från pappan i familjen som köpte Smoothie och Semifreddo strax före jul. Nu har tydligen dottern (som fick marsvinen) tröttnat och tycker att det är mer jobbigt än roligt så det blir troligen så att jag tar tillbaka killarna och försöker omplacera dem. Det är ju två otroligt mysiga och söta killar så det borde inte bli några problem att hitta ett nytt hem åt dem men det är klart att det är knepigare ju äldre de blir, nu är de knappt 3 månader gamla.

Om någon vill ha två sötnosar till kel och petutställning så är det alltså bara att höra av er!

Några marsvinsbebisar har det inte kommit ännu... Gizelle är på dygn 70 nu så bebisarna kommer ju verkligen när som helst nu! Hon verkar ha lite förvärkar men jag har inte sett några jättetydliga tecken på att det är på gång.

Hon äter fortfarande dåligt på egen hand så jag handmatar med fortimel + critical care flera gånger om dagen. Hon tycker att det är jättegott ochs liter och drar i sprutan så det är ju ett gott tecken iaf. :-)