Kollar på gamla marsvinsbilder på datorn och blir alldeles nostalgisk. Greta, Elsie, Bella, Märta, Nea, Engla... Mina första grisar som lade grunden till mitt marsvinsintresse. Minns så väl hur Greta och Elsie, och senare även Märta, spatserade runt i vardagsrummet hemma hos pappa (jag bodde fortfarande hemma då) och tiggde knäckebröd och russin. :-) Jag har svårt att tänka mig att jag kommer att glömma bort dem, även om alla grisar som jag haft genom åren har lämnat avtryck så är det något speciellt med de allra första. 

Vackra satin buffhonan Nea som lade grunden till min rasavel.

Charmtrollet och snällaste abyn någonsin - Märta.

Sockersöta bomullstussen Engla.

Kloka, mysiga Greta - tillsammans med sin syster Elsie mitt första marsvin.

Det är inte lätt att fota spralliga bebisar...

Igår kom Petri hem med två höbalar från sin jobbarkompis. Tyvärr vet vi inte hur länge till vi kan köpa därifrån, de ska troligen inte ha kvar sina hästar och då kommer det inte att finnas hö där längre. :-/ Letar därför efter en ny höleverantör men det är knepigt... De flesta bönder vill inte bara sälja någon bal då och då utan gärna stora partier, och ett stort parti har jag ingen möjlighet att förvara nu. Jag kan ta hem max tre balar åt gången. Näe, man skulle bo på landet på en gård med ett stort spån- och höförråd, en ljus och fin marsvinsbod med golvflock, möjlighet för katterna att gå ut och så ett hemtrevligt litet hus för oss människor också. Men, men... Vad är väl en (hö)bal på slottet..?