Lördagens utställning var himla trevlig! Alltid lika kul att träffa en massa bekanta marsvinsnördar. ;-) Men lite sorgligt var det också att lämna iväg Umami. :-( Lilla gubben... Med honom så känns det som om Luneas rasuppfödning verkligen gick i graven, men förhoppningsvis kan den återuppstå så småningom igen.

När jag kom hem efter utställningen och skulle ge marsvinen kvällsmat och plockade ur den gamla vitkålen som låg kvar i Umamis bur så brast det. :-( Det kändes så himla sorgligt att marsvinen var så få och att jag inte kommer att få uppleva den planering, väntan och lycka som nya kullar innebär. Marsvinen har funnits med mig de senaste elva åren, de fanns innan jag träffade Petri och de fanns till och med innan jag flyttade hemifrån. Vi har varit med om mycket tillsammans! Jag kommer förmodligen att vänja mig vid tanken och kommer ju att ha fullt upp med flytt och husrenovering men det var som om det verkligen gick upp för mig i lördags att Luneas marsvinsuppfödning är nedlagd. :-( I lördags på utställningen så velade jag fram och tillbaka om jag skulle låna en magpiehane av Gisela att para Vaniljhjärta med men valde till slut att avvakta ändå. I lördags kväll bestämde jag mig för att köra på det trots allt. Timingen är inte så bra just nu för att sätta ihop dem men om en månad ungefär så passar det bättre, då kommer bebisarna i slutet av januari. Så Gisela - du kan ju förbereda Isidor mentalt på en dejt om det går bra att jag lånar honom då? :-)