Första arbetsdagen på sommarjobbet började inte så bra... Jag stod i badrummet och Daisy gick på lådan. Plötsligt hör jag hur Daisy fnyser till och far ut ur lådan. Hon fnyser och fnyser och tvättar sig frenetiskt med tassen över ena ögat och nosborren. Hon vill inte att jag ska titta utan springer iväg och verkar väldigt stressad och rädd. Jag ser att ögat är igenmurat och att det rinner ur det. Ringer Petri som precis har åkt till jobbet så han får köra till jobbet och släppa av de han samåker med och sen vända tillbaka hem igen. Klockan var nu strax före 7.

Jag ringer till jobbet och förklarar läget, att jag inte kan komma till 7.30 som tänkt utan att jag måste till veterinären först. Daisy fortsätter att fnysa och skrapa med tassen över ögat som bara rinner. Hon smyger runt i lägenheten, ser väldigt fokuserad ut och är inte alls nöjd. :-/

Veterinären öppnar inte förrän kl 8 enligt telefonsvararen men jag hade för mig att jag sett på deras dörr att de faktiskt öppnar 7.30 måndag-torsdag så vi bestämmer oss för att åka dit med Daisy för att försöka få en tid på en gång. På vägen dit är det förstås som vanligt med våra katter som hatar att åka bil... Daisy ylar och mjauar mycket missnöjt hela vägen. Vi får iaf komma in direkt som tur är! Veterinären spolar ögat, petar med tops (jisses vad med hinnor katter har i ögonen!), färgar in det och spolar igen. Hon kan inte hitta någonting direkt men infärgningen visar på två små prickar stora som nålstick. Undersökningen/spolningen tar säkert 10 minuter och Daisy är SÅ duktig! Jag håller fast henne och veterinären petar i ögat. Daisy säger inte ett pip utan låter oss hållas. Inte en klo ute och inga försök till att bitas eller krångla sig ur greppet. Så tålmodig! Älskade supersnälla trissetrass!

Med oss hem fick vi ögondroppar som sörjer ögat samt recept på antibiotikaögonsalva. Vi lämnade av Daisy och var ju sen tvungna att dra iväg igen till respektive jobb. Jag hämtade ut ögonsalvan på vägen hem från jobbet sen men när jag kommer hem så ser Daisy helt återställd ut! Ögat är helt öppet och rinner inte. Så skönt! Så nu är frågan hur vi ska göra med antibiotikasalvan... Ögat ser jättefint ut nu och jag vill ju ogärna stressa Daisy med en massa ögonsalva och fasthållande i onödan. Vi avvaktar nog tills imorgon och ringer dem och frågar om vi kan strunta i salvan så länge ögat ser fint ut.

Och det ironiska i allt det här är att jag häromdagen tänkte just på hur förskonade våra kissar har varit från veterinärbesök! Ha! Där fick jag så jag teg. :-p Nu var det ju inte så farligt egentligen men man blir ju så orolig när det händer ens djur något.

Nej, nu ska jag ta och utfodra de andra djuren här hemma, de får vitkål och paprika idag för matte orkar inte gå ut och plocka gräs nu...