Lördagens utställning var himla trevlig! Alltid lika kul att träffa en massa bekanta marsvinsnördar. ;-) Men lite sorgligt var det också att lämna iväg Umami. :-( Lilla gubben... Med honom så känns det som om Luneas rasuppfödning verkligen gick i graven, men förhoppningsvis kan den återuppstå så småningom igen.

När jag kom hem efter utställningen och skulle ge marsvinen kvällsmat och plockade ur den gamla vitkålen som låg kvar i Umamis bur så brast det. :-( Det kändes så himla sorgligt att marsvinen var så få och att jag inte kommer att få uppleva den planering, väntan och lycka som nya kullar innebär. Marsvinen har funnits med mig de senaste elva åren, de fanns innan jag träffade Petri och de fanns till och med innan jag flyttade hemifrån. Vi har varit med om mycket tillsammans! Jag kommer förmodligen att vänja mig vid tanken och kommer ju att ha fullt upp med flytt och husrenovering men det var som om det verkligen gick upp för mig i lördags att Luneas marsvinsuppfödning är nedlagd. :-( I lördags på utställningen så velade jag fram och tillbaka om jag skulle låna en magpiehane av Gisela att para Vaniljhjärta med men valde till slut att avvakta ändå. I lördags kväll bestämde jag mig för att köra på det trots allt. Timingen är inte så bra just nu för att sätta ihop dem men om en månad ungefär så passar det bättre, då kommer bebisarna i slutet av januari. Så Gisela - du kan ju förbereda Isidor mentalt på en dejt om det går bra att jag lånar honom då? :-)

Imorgon är det dags för utställning i Kallhäll! Lite jobbigt att behöva gå upp kl 6 en lördag men kul ändå att komma iväg och träffa likasinnade. Marsvinsutställningar är alltid trevliga. :-) Jag ska som sagt ställa tre grisar – Umami, Vaniljhjärta och Leanna i pet. Både Leanna och Vaniljhjärta har blivit lite väl runda på sistone *hrm* så vi får väl se hur det går. ;-) Kan bero på att jag fortfarande har svårt att dosera grönsaksgivan varje kväll, i genomsnitt får nog varje marsvin mer nu än förut när de var fler.

Umami kommer inte med hem efter utställningen utan flyttar då hem till Ixias för att bli avelshane. Lite ledsamt kommer det allt att bli att behöva säga hejdå till min fina Mami men han får ju det bättre om han får träffa tjejer istället för att sitta ensam i en bur så han blir säkert nöjd och det är huvudsaken.

Nu är det dags att bada marsvin och fixa det sista med öron och tassar inför morgondagen!

Nu är det klart att Umami flyttar till Ixias uppfödning, det känns jättebra att han får gå i avel och föra mina linjer vidare. :-) Så kanske jag kan få köpa tillbaka någon avkomma så småningom om jag drar igång uppfödningen igen.

Vårt husköp då... Ja, den 15 november går flyttlasset till det hus som jag skrev om redan i augusti. Säljaren accepterade till slut vårt bud och nu är huset vårt. :-) Känns overkligt och lite läskigt men väldigt roligt! Igår var vi till biblioteket och lånade böcker om husrenovering... Vi kommer garanterat inte att vara sysslolösa ett bra tag framöver i alla fall. ;-)

Vi har köpt ett hus! :-D

I natt somnade han in, gammelgubben Lucky Me. Lilla skrutten…   jag hittade honom nyss under huset och det såg ut som om han bara hlåg och sov. Stackars Umami satt i röret och verkade alldeles vettskrämd men så fort jag tog ut Lucky Me’s kropp och fyllde på med nytt hö och kornkross så vågade han sig fram men var fortfarande väldigt försiktig. Lucky Me blev drygt 6 år gammal och var faktiskt det äldsta marsvinet jag har haft. Det känns sorgligt att han är borta men samtidigt var jag förberedd på det så det kom inte som en chock. Nu får han lugn och ro efter ett långt marsvinsliv där han har gått i avel i princip hela tiden, sista gången han blev pappa var han nästan 6 år! Jag tror att han skulle vara ganksa nöjd med sitt liv om han såg tillbaka på det.

Nu är alltså Umami själv och jag har beslutat mig för att sälja honom, det sa jag egentligen redan när jag drog ner på marsvinen för en tid sedan – att Umami nog blir till salu när hans gamla pappa går bort. Med tanke på vad som är på gång i vårt liv vad gäller boendet (avslöjar mer när allt är klart, och det är det förhoppningsvis ikväll) och att det kommer att krävas en hel del arbetskraft och tid så vill jag hålla mig till honor framöver så att de kan bo i samma bur allihop. Så Umami kommer antingen att säljas till avel så att han kan göra lite nytta – han är ju jättefin rasmässigt sett, det enda ”felet” är hans lite ljusa färg, eller till så säljs han till kel under förutsättning att får en ny kompis förstås. Jag har anmält Umami, Vaniljhjärta och Leanna till Kallhäll och förhoppningsvis får Umami flytta till ett nytt hem i samband med den utställningen, jag vill försöka hitta ett nytt hem åt honom så snart som möjligt så att han slipper bo ensam.

  Nikean Lucky Me 050828 - 111013

Det är mycket på gång just nu. Lägenheten är såld och vi flyttar ut senast den 1 december. Ännu vet vi inte var vi kommer att flytta men det är saker på gång och kanske, om vi har tur och det blir som vi vill, löser det sig på ett väldigt bra sätt. Och om det inte gör det så får vi ta det då, men då blir det lite mer panik med att hitta ett boende kan jag säga... Förhoppningsvis vet vi mer innan helgen är slut.

Djuren får det de behöver men tyvärr inte så mycket mer just nu, det är så mycket annat som kräver tid och energi. Min målsättning är iaf att åka på utställningen i Kallhäll den 22 oktober. Jag känner att jag behöver en liten marsvinsnördboost. ;-) Jag funderar på att bara ställa i pet den här gången och i så fall blir det nog Umami, Vaniljhjärta och Leanna som får följa med.

Lucky me börjar nog sjunga på sista versen nu. Han har fått så konstig kroppsform på sistone, tunn över ryggen men med en jättemage. Det är precis som om han har en massa gas i magen för jag kan inte känna några knölar utan det är liksom "luftigt" bara. Igår morse tyckte jag att han såg så ruggig och uppsvälld ut att jag gav honom minifom, jag tänkte att det kunde hjälpa om han hade en massa gaser i magen som gjorde ont. Men jag vet inte om det hjälpte något, han hänger ju fortfarande med, äter och tigger mat men han ligger och vilar mycket - vilket kanske är helt normalt iofs med tanke på hans ålder (drygt 6 år). Kanske är det så att hans organ börjar lägga av pga åldern. Lilla skruttgubben...

Lägenheten är nu såld och vi flyttar senast den 1 december. Spännande men stressande eftersom vi inte vet var vi ska flytta ännu... Men, men, det löser sig nog. :-)

Imorse tyckte jag att Yalima kändes lite kramgoare än vanligt så jag vägde henne och det visade sig att hon har gått upp i vikt! :-D Hon känns inte lika benig över höfterna längre och jag hoppas att det blir ännu bättre om hon lägger på sig ännu mer. Tänk vilken tur att jag började ge henne örtmedicinen, det har ju uppenbarligen riktigt bra effekt på henne. :-)

Crepes ruskar på huvudet

Yalima äter sallad

Umami ruskar på sig efter ett bad