Nu har vi slängt ut Telia en gång för alla... Vilket innebär att min telia-mailadress inte fungerar längre. Om ni vill nå mig är det därför sophie@luneas.se (eller ännu säkrare telefonen) som gäller.

En liten hälsning från "nya" huset! I tisdags fick vi nyckeln till huset och i fredags lämnade vi ifrån oss nycklarna till lägenheten. Det har varit lite intensivt de senaste dagarna alltså... Vi trivs iaf jättebra även om det förstås finns en hel del skavanker i huset och många projekt av varierande storlek som väntar. Det är en hemtrevlig känsla i huset, faktiskt mycket mer hemtrevligt än i lägenheten, och det känns inte läskigt ens att gå ner i källaren. Katterna tyckte nog att det var vädligt konstigt och undrade när vi skulle åka hem igen de första två dagarna men nu stormtrivs de! De springer och och ner i trappan, sitter i fönstrena och spanar och smyger runt i källaren. :-) Marsvinen bor på övervåningen och har tagit flytten med ro, det är ju samma bur så för dem är det ju ingen större skillnad.

Just nu och ett tag framöver sover vi i vardagsrummet på nedervåningen i väntan på att vi har fixat till övervåningen. Vi får se när det blir klart - golv ska slipas, golv- och taklister kompletteras, det ska tapetseras om, tak, tak- och golvlister och snickerier ska målas. Så ja, vi är inte sysslolösa iaf. :-)

Sedan vi sålde lägenheten så kommer en väldig nöjdhet (finns det ordet ens..?) över mig då och då... Jag är jätteglad över att vi fick så bra betalt för lägenheten men den biten har liksom sjunkit in och känns inte lika häftig längre, vi har ju dessutom köpt ett hus så pengarna kommer vi knappt att se röken av. :-) Men ibland får jag en sån himla lust att se minerna på styrelsen i bostadsrättsföreningen när de får höra vad vi fick för lägenheten! Vår "marsvinsillaluktande" lägenhet såldes visst för bra mycket mer än vad någon lägenhet någonsin har sålts för i föreningen. Där fick de minsann! Marsvinslukt - my ass! Jag kanske ska tipsa dem om lite marsvinslukt får att få fart på affärerna.

Det är nästan så att jag hoppas på att möta någon i styrelsen i trappen så att jag kan få tillfälle att berätta vad lägenheten såldes för.  

Jag är i Malmö och jobbar onsdag till fredag så nu sitter jag på hotellrummet och tittar på tv (växlar mellan Bonde söker fru och Arga snickaren). Tänkte köra lite "budgetspa" sen och ta ett bad och ligga och läsa. Jag var iväg och köpte badskum och en ansiktsmask tidigare så det finns resurser. :-)

Jag har fått rapport från Umamis nya hem och han har redan fått en tjej. :-) Jag misstänker att han är väldigt böjd med tillvaron nu. Han tar mat ut händerna redan också så han verkar ha funnit sig tillrätta. Skönt! Jag städade ur hans bur igår och det gick faktiskt rätt bra. Nu vet jag att han mår bra och har fått sällskap och det är huvudsaken.

Vi har börjat packa så smått hemma, lite böcker och lakan, men det är svårt att veta vad man kan packa ner redan nu utan att man ska behöva springa runt och leta efter saker senare.

Och snart fyller jag år också, mitt upp i allt flyttande, städande och renoverande. Hela 30 år blir jag! Hjälp, hur gick det till! :-O

Vi har köpt ett hus! :-D

I natt somnade han in, gammelgubben Lucky Me. Lilla skrutten…   jag hittade honom nyss under huset och det såg ut som om han bara hlåg och sov. Stackars Umami satt i röret och verkade alldeles vettskrämd men så fort jag tog ut Lucky Me’s kropp och fyllde på med nytt hö och kornkross så vågade han sig fram men var fortfarande väldigt försiktig. Lucky Me blev drygt 6 år gammal och var faktiskt det äldsta marsvinet jag har haft. Det känns sorgligt att han är borta men samtidigt var jag förberedd på det så det kom inte som en chock. Nu får han lugn och ro efter ett långt marsvinsliv där han har gått i avel i princip hela tiden, sista gången han blev pappa var han nästan 6 år! Jag tror att han skulle vara ganksa nöjd med sitt liv om han såg tillbaka på det.

Nu är alltså Umami själv och jag har beslutat mig för att sälja honom, det sa jag egentligen redan när jag drog ner på marsvinen för en tid sedan – att Umami nog blir till salu när hans gamla pappa går bort. Med tanke på vad som är på gång i vårt liv vad gäller boendet (avslöjar mer när allt är klart, och det är det förhoppningsvis ikväll) och att det kommer att krävas en hel del arbetskraft och tid så vill jag hålla mig till honor framöver så att de kan bo i samma bur allihop. Så Umami kommer antingen att säljas till avel så att han kan göra lite nytta – han är ju jättefin rasmässigt sett, det enda ”felet” är hans lite ljusa färg, eller till så säljs han till kel under förutsättning att får en ny kompis förstås. Jag har anmält Umami, Vaniljhjärta och Leanna till Kallhäll och förhoppningsvis får Umami flytta till ett nytt hem i samband med den utställningen, jag vill försöka hitta ett nytt hem åt honom så snart som möjligt så att han slipper bo ensam.

  Nikean Lucky Me 050828 - 111013

Det är mycket på gång just nu. Lägenheten är såld och vi flyttar ut senast den 1 december. Ännu vet vi inte var vi kommer att flytta men det är saker på gång och kanske, om vi har tur och det blir som vi vill, löser det sig på ett väldigt bra sätt. Och om det inte gör det så får vi ta det då, men då blir det lite mer panik med att hitta ett boende kan jag säga... Förhoppningsvis vet vi mer innan helgen är slut.

Djuren får det de behöver men tyvärr inte så mycket mer just nu, det är så mycket annat som kräver tid och energi. Min målsättning är iaf att åka på utställningen i Kallhäll den 22 oktober. Jag känner att jag behöver en liten marsvinsnördboost. ;-) Jag funderar på att bara ställa i pet den här gången och i så fall blir det nog Umami, Vaniljhjärta och Leanna som får följa med.

Lucky me börjar nog sjunga på sista versen nu. Han har fått så konstig kroppsform på sistone, tunn över ryggen men med en jättemage. Det är precis som om han har en massa gas i magen för jag kan inte känna några knölar utan det är liksom "luftigt" bara. Igår morse tyckte jag att han såg så ruggig och uppsvälld ut att jag gav honom minifom, jag tänkte att det kunde hjälpa om han hade en massa gaser i magen som gjorde ont. Men jag vet inte om det hjälpte något, han hänger ju fortfarande med, äter och tigger mat men han ligger och vilar mycket - vilket kanske är helt normalt iofs med tanke på hans ålder (drygt 6 år). Kanske är det så att hans organ börjar lägga av pga åldern. Lilla skruttgubben...

Lägenheten är nu såld och vi flyttar senast den 1 december. Spännande men stressande eftersom vi inte vet var vi ska flytta ännu... Men, men, det löser sig nog. :-)

Imorse tyckte jag att Yalima kändes lite kramgoare än vanligt så jag vägde henne och det visade sig att hon har gått upp i vikt! :-D Hon känns inte lika benig över höfterna längre och jag hoppas att det blir ännu bättre om hon lägger på sig ännu mer. Tänk vilken tur att jag började ge henne örtmedicinen, det har ju uppenbarligen riktigt bra effekt på henne. :-)