Igår fick min älskade satinhona Emilia somna in. Hon hade ju en cysta i magen och hade trots det blivit dräktig och jag trodde nog ändå att det skulle gå vägen... Men inte då. :( För några dagar sedan såg jag antydan till lite ruggande men hon åt ändå och jag trodde att det var lugnt. Tills igår när jag kom hem från Stockholm på kvällen (hade lämnat iväg lilla saffronhonan Rondinella som skulle vidare till NM och därefter till Norge). Då satt hon med huvudet in i ett hörn, ruggig och dan i pälsen, kladdiga ögon och tom blick, hakan var alldeles nerdreglad och hon ville naturligtvis inte äta någonting självmant. Alla som har fött upp marsvin ett tag vet att det oftast är helt kört när en högdräktig hona uppvisar sådana symptom. :( Så för en gångs skull skärpte jag till mig och åkte iväg med henne till veterinären på en gång och lät henne få somna in. Jag har många gånger tidigare försökt klara sådana honor och kämpat med handmatning och medicinering men det leder ändå bara till en sak. Det kan gå upp och ner i upp till en vecka men det är så gott som alltid lönlöst i slutändan och man tvingas inse att det faktiskt är bäst för honan att få somna in. Nu besparade jag Emilia kanske en veckas lidande, och även om det känns förjävligt att inte ens ha försökt rädda henne så vet jag innerst inne att det ändå hade slutat så här, hur mycket jag än ville ha henne kvar.Sov gott Smilian!