Snart drar det ihop sig för jul. Mys! Men samtidigt en väldans massa planerande när man har en massa djur och ska åka bort över julen. :-p Nu löser det sig dock på ett väldigt bra sätt men det är ju ändå en massa att förbereda för att allt ska gå så smidigt som möjligt.

Vi åker alltså till Luleå över jul i år, vi kör ju varannat år och i år är det Petris familjs tur att få umgås med oss. ;-) Katterna följer med upp till Luleå och för att underlätta bilresan (sist var det konstant mjauande i 9 timmar...) har vi nu köpt en stooor transportbur i tyg som katterna förhoppningsvis kommer att trivas bättre i. Sist tänkte vi ju att de skulle hålla sig i bagageutrymmet men se det gick inte alls för de kom emellan gallret och klev ju runt i hela bilen. Trafikfara! Att stänga in dem i varsin liten transportbur är inget alternativ för de får verkligen panik där i. Men nu med en större tygbur hoppas vi att det går bättre. Får väl ta med hörselproppar så att man slipper mjauandet... ;-p

Marsvinen åker förstås inte med upp utan fördelas i tre olika snälla människors hem. :-) Nellike, Pimpinella och Lucky Me kommer att bo hos Emilie. Tjejerna kommer ju att vara hyffsat högdräktiga när vi åker bort så jag vill inte släpa iväg dem alltför långt. Leanna, Vaniljhjärta och Musse ska få bo hos min mamma och resten hos pappa. När vi var upp till Luleå för två år sedan bodde ju alla grisarna hos pappa men då var de bara tio stycken och nu är de sexton. Hos pappa finns alltså redan förberett för tio grisar så det kändes enklast att lämna tre stycken hos mamma. De får bo i en 100-gallerbur där och det blir lite trångt men det är ju under en kort period bara så det får gå. Emilie är snäll och lånar ut en duvtransport till mig så får nästan alla tretton grisarna plats i tre duvtransporter och det blir enklare att transportera dem.

Lite jobbigt känns det att behöva dela upp bokhylleburflocken som fungerar så himla bra ihop nu. De kommer att få bo två och två under julen istället. Har klurat lite på vilka kombinationer som blir bäst och det får nog bli Meya + Quinta, Yalima + Tosca och Crepes + Calaisa. Alla kommer jättebra överrens och det är aldrig något tjaffs men när man delar på dem och sätter dem i par så vet man ju inte riktigt hur de reagerar. Tror dock att dessa kombinationer kommer att funka bra. Sen är det bara att hoppas att det går bra att sätta ihop dem igen i bokhylleburen...

Lite orolig är jag också över Kokostopp och Chokladbiskvi... De har fungerat jättebra ihop länge nu, jag har inte märkt av något tjaffs alls, men naturligtvis så rök de ihop igår. Jag hörde hur det rumlades runt i marsvinsrummet och när jag kom in så satt de och hackade tänderna. Chokladbiskvi hade fått en ytlig reva på rumpan men är annars hel. Jag försökte avleda med hö och lite godsaker och till slut lugnade de ner sig. Nu är de som vanligt igen och bråkar inte. Men under julen kommer de att få bo i en mindre bur än den de bor i nu och frågan är om de fixar det... :-/ Nu bor de ju ensamma på ett plan i stora burskåpet (140*55) och sen får de bo i en dillinglåda som är ca 70*70 cm. Men det är väl bara att hoppas på det bästa!

Siiiiri!   

Siri tycker att det här renoveringsarbetet är bättre än tv...

Just nu håller en målargubbe på och målar något på våran balkong. Och Siri har upptäckt detta. Undrar om han känner sig uttittad...

Det här är väl ändå en god anledning till att INTE behöva bädda sängen? Jag kan ju inte schasa iväg de små stackars trötta kissarna...

Nu är vi hemma från semestern i Finland. Alla djuren mådde finfint när vi kom hem och har förmodligen inte saknat oss särskilt mycket. :-) Daisy har dock lagt sig till med en ful ovana - att sitta ovanpå kylskåpet och spana. Något som hon verkligen inte får egentligen men när "inte matte och husse är hemma dansar katterna på kylskåpet" eller hur det nu var... ;-)

Alla grisarna mår bra och Gizelles bebisar hade vuxit massor under veckan som vi var borta! Gizelle själv mår bra och äter normalt, helt utan problem. Hon har visserligen gått ner i vikt men det är förmodligen helt normalt med tanke på att hon ger di och ungarna ökar så pass fort i vikt. Hon vägde 950 gram igår och det är ju en helt okej vikt på en digivande hona.

Nellikes och Vanillas bebismagar växer och frodas. Först ut att föda är Nellike, hon ska ha om bara 2 veckor om mina beräkningar stämmer! Jag var ju tidigare osäker på om hon var dräktig men igår kände jag fosterrörelser. Hon är dock inte alls stor utan får säkert bara en eller två bebisar. Vanilla däremot är större och får nog fler ungar, tre eller fyra skulle jag tippa på.

Nu gäller det att börja planera inför höstens utställningar. KM i Järbo i augusti och NM i september. Har inte så mycket att välja på utan det blir nog en liten tapper skara som får följa med till båda. :-)

Våra katter har humor.   Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag av denna syn...

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta? Vill de att musen ska flytta? Har musen fått en egen bostad eller vaktar musen transportburen? Den ser ju väldigt medvetet ditplacerad ut dessutom. Som om den faktiskt själv har gått dit och sitter och spanar. Ja jisses...   

Första arbetsdagen på sommarjobbet började inte så bra... Jag stod i badrummet och Daisy gick på lådan. Plötsligt hör jag hur Daisy fnyser till och far ut ur lådan. Hon fnyser och fnyser och tvättar sig frenetiskt med tassen över ena ögat och nosborren. Hon vill inte att jag ska titta utan springer iväg och verkar väldigt stressad och rädd. Jag ser att ögat är igenmurat och att det rinner ur det. Ringer Petri som precis har åkt till jobbet så han får köra till jobbet och släppa av de han samåker med och sen vända tillbaka hem igen. Klockan var nu strax före 7.

Jag ringer till jobbet och förklarar läget, att jag inte kan komma till 7.30 som tänkt utan att jag måste till veterinären först. Daisy fortsätter att fnysa och skrapa med tassen över ögat som bara rinner. Hon smyger runt i lägenheten, ser väldigt fokuserad ut och är inte alls nöjd. :-/

Veterinären öppnar inte förrän kl 8 enligt telefonsvararen men jag hade för mig att jag sett på deras dörr att de faktiskt öppnar 7.30 måndag-torsdag så vi bestämmer oss för att åka dit med Daisy för att försöka få en tid på en gång. På vägen dit är det förstås som vanligt med våra katter som hatar att åka bil... Daisy ylar och mjauar mycket missnöjt hela vägen. Vi får iaf komma in direkt som tur är! Veterinären spolar ögat, petar med tops (jisses vad med hinnor katter har i ögonen!), färgar in det och spolar igen. Hon kan inte hitta någonting direkt men infärgningen visar på två små prickar stora som nålstick. Undersökningen/spolningen tar säkert 10 minuter och Daisy är SÅ duktig! Jag håller fast henne och veterinären petar i ögat. Daisy säger inte ett pip utan låter oss hållas. Inte en klo ute och inga försök till att bitas eller krångla sig ur greppet. Så tålmodig! Älskade supersnälla trissetrass!

Med oss hem fick vi ögondroppar som sörjer ögat samt recept på antibiotikaögonsalva. Vi lämnade av Daisy och var ju sen tvungna att dra iväg igen till respektive jobb. Jag hämtade ut ögonsalvan på vägen hem från jobbet sen men när jag kommer hem så ser Daisy helt återställd ut! Ögat är helt öppet och rinner inte. Så skönt! Så nu är frågan hur vi ska göra med antibiotikasalvan... Ögat ser jättefint ut nu och jag vill ju ogärna stressa Daisy med en massa ögonsalva och fasthållande i onödan. Vi avvaktar nog tills imorgon och ringer dem och frågar om vi kan strunta i salvan så länge ögat ser fint ut.

Och det ironiska i allt det här är att jag häromdagen tänkte just på hur förskonade våra kissar har varit från veterinärbesök! Ha! Där fick jag så jag teg. :-p Nu var det ju inte så farligt egentligen men man blir ju så orolig när det händer ens djur något.

Nej, nu ska jag ta och utfodra de andra djuren här hemma, de får vitkål och paprika idag för matte orkar inte gå ut och plocka gräs nu...